Aftonbladet – 22 oktober 1873, sida 3

mycket vårdslöst, men om jag också medger detta, ser jag inte hvad det gör mig. Nog duger det åt mig. Jag behöfver intet mera; det ligger i närheten af verkstäderna och i ett aktniogsvärdt hus; detta borde vara nog för er, min mor. Så du pratar, Patrick! — kan jag vara liknöjd för mina barns trefnad? utbrast fru Martha halft vred; hvem skall här kanna finna sig väl, som är-van vid Norlaw? Men det kan inte finnas två Norlaw, sade Patrick, och inte heller två hem. Jag skulle inte vilja ega mera än ett. För det närvarande har jag ingen önskan att trifvas så väl på något annat ställe som vid mitt rätta hem. Ja, käre son, kan du blott hålla den tanpken fast och förbli ståndaktig, inföll modren, så skall jag inte längre ha nägra bekymmer utom för din större eller mindre trefnad, du må vara hvar som helst. Misstror ni mig, min mor? Hvad fruktar ni för? Säg mig det, så atv jag vet hvad jag bör göra, sade Patrick och kom fram till bordet samt-såg på fru Martha med sina ärliga, kloka ögon. Jag fruktar inte för någet, svarade hon och rösten var litet osäker, till hälften åf blygsel öfver hennes misstroende, och till hälften af en ej ännu besegrad oro; men jag tänkte att detta är en klen bostad för en yngling uppväxt i ett godt hem och staden är stor och full af frestelser. Nattoch dag locka falska röster på gator och usla ställen-och häruppe ingenting annat än en bädd och ett bord i stältet för hemmet. Om jag kände mig orolig, Patrick, så var det-emedan jag hört sorgliga berättelser om mången yngling som haft lika goda föresatser som du,PID