Aftonbladet – 21 oktober 1873, sida 3

Kära gosse, sade hon, nan skulle nä stan kunna tro att du redän gjort ditt val! och hon såg ännu en gång med ett visst uttryck af. otålighet på Huntleys rodnande och om inxe, stark rörelse vitnande ansigte Men i detsanima slog klockan tolf; de djupa slagen verkade gripande på allas deras sinnt och alltsom dessa slag långsamt och regel bundet följde på hvärandra, veknade moderns hjerta. Hon tog Huntleys band ömt mel lan sina händer; hon strök densanima tned sin ena, redan något skrynkliga hand, hvars enda prydnad var den nötta vigselringen — ett ömt, ett kärleksfullt vidrörande som loc: kade tårar i Huntleys ögon. Fru Martha såg icke. upp, ty hennes ansigte var upp. rördt af en sorg och ömhet, för stora för ord; hon kunde icke tala; hon kunde endast hålla gonens hand mellan sina händer, en vida mer rörande ömhet än den lidölsefullaste omfamning. Derefter stodo de alla upp för att säga godnatt. Käre söner, det är icke längre qväll! — det är morgon ;och Huätley. seglar denna dag, sade fru Martha; o, mina barn! — jag kan inte tala; sägen inte ett ord till mig! —-men gå till hvila nu. Herren sände sömn till oss alla och göre oss redo till hvad zom komma skall, Det var med detta godnatt och inga vi dare ord som de åtskildes, men den sömn och hvila, hvarom hon hade bedt, kommo icke till modern. Hon var redan uppe i dagningen för att ännu en gång öfverse den packlär som Huntley skulle ha för sjelfva kesan, för-att öfvertyga sig om sttintet var glömdt. 5 Hön smög sit åt in i sönernas rum för att 86 på dem när de sofvo, men sillät ingon att väcka dem, ehuru de, uttröttade och