hvilka sutto ensamma i hemmet, eller slutligen på hennes egen son, som så snart skulle färdas samma väg, nog af — fru Martha hörde det sista ljudet, som i detta bus störde lugnet på qvällen och det första på morgonen. Hennes ögon voro matta och röda, då hon steg upp och vid dagsljuset betraktade den för benne främmande. och intresselösa omgifningen. Sönerna sgofvo ännu djupt ungdomens goda sömn, nedan deras mor stod vid fönstret och blickade ut på den höga muren midt öfver. gatan och på masterna, som syntes ofvanför densamma. Hon kunde ej se floden eller någonting annat än denna gata med sina för sjöfolket beräknade lockelser. Hvarken inne eller ute fanns något föremål, som förmådde tilldraga sig hennes tankar och då hon såg morgonsolen lysa på en tafla, så olik hennes hemorts berg och dalar, blef det henne svårt att hålla modet uppe. Under dagens lopp gick det lilla ressällskapet ut att göra några ytterligare uppköp för Huntleys räkning. Den unge mannen skulle på möjligast säkra vis föra med sig en liten förmögenhet af hundra pund, hvarmed han hade att komma sig för i verlden, I strid mot sin vanliga sparsamhet och mångåriga, stränga hushållning, var frå Martha dessutom nästan slögande i sin ifver att skaffa Huntley allt hvad han kunde önska sig eller. behöfva. Då de kommo till de stora. handelsbodarne blef hon litet efter, studerade fönsterna och frestades af alla artiklar, hvilka, ifall hon handlat enligt sin första ingifvelse och köpt allt, skulle gjort Huntley till en väl försedd; kringvandrande krämare. (Fartsa)