verlden, tänka på er med skam — med brän nande skam! Det låter som vore det nöjsamt — hör ni? — Men det är intet nöje; det är förderf! Och jag för min del, kan icke förstå huru en anständig qvinna kan sluta sina ögon till, en sådan natt. Jag sä ger icke detta för er skull, tillade hon i en annan ton; unga menniskor behöfva sömn och hvila och ehuru jag ej begriper huru vi skola få hvad vi behöfva i ett sådant uselt herberge så få vi ändå vara tidigt uppe i morgon. : Och då skola vi skaffa oss bättre rum, sade Huntley, frukta icke för det, min mor; men för allt hvad som har tröttat er och för allt hvad som återstår ber jag er — för sök att sofval sJa, min som, sade fru Martha och strök hastigt med handen öfver ögonen, men jag kan ej få mina tankar från det oo som i natt seglar derute på hafvet; kanske sitter denna stund mången ensam qvinna och ingen af hennes söner kommer till henne — och derjemte kan jag icke annat än föreställa mig, hvad jag sjelf snart skall få er: fara. Jag är endast tjugu år, min mor, och Patrick blott aderton, sade Huntley; skulle ni önska att vi förbletvo såsom vi äro? att vi aldrig lärde oss känna lifvet, som ni sä ger? eller fruktar ni för att skicka ut edra söner i striden ? Nej, det gör jag inte! utropade fru Martha; ni ha båda rätt och jag gillar i mitt sinne det beslut ni tagit — men höl en sak, harw: jag är er mor — och det de! skeppet, som seglar i mörkret, är fråmföl mina ögon lika tydligt som jag såg de nyssl, Och om det var tanken på emigrantskep pet eller på mödrarne till andra söner