Aftonbladet – 18 oktober 1873, sida 3

Patrik och henne sjelf, stod på trottoiren utanför diligenskontoret i Edinburgh, De voro på vägen till Liverpool; hvarifrån Huntley med ett emigrantskepp skulle afsegla till Port Philip. Princess-Street hvimlade. af promenerande, och denna sköna plats liknade som vanligt på sommaraftnarne någon af de mest besökta promenader på kontinenten. Skymningen började redan småningom sänka sig öfver dalen; ljusen i de höga husen på andra sidan syntes sväfva högt upp leon på menniskornas rn di det af rörelsen på stadeng gator kblan sig i den ijuliga aftonsky njogen a Mt harmoniskt, gladt sorl, som föga gtämde öfverens med det sorgsna hjertat hos denna mor, hvilken nu skulle skiljas från sina söner. Hon kände sig för några ögonblick nästan förvirrad af sin resa, af den för henne obekanta plats, der de stannat och af förelsep och stojet, Medan hon sålnnda stod och såg sig omkriig, okdpudg sjnerna alla deras saker, lemnade de största packlårarna qvar vid kontoret och too emellan sig en liten kappsäck, som innehö,. hvad de fen resan behöfde. Den tiden funnos icke roskor, och att taga en täpkvagn hade i EH falthas ögon Nä ett oerhördt slögori. Då de vorp i ordning vände hon sig till dem med sin vanliga, bestämda min och yvisade, trots sin nyss uttaiade villrkdighet, utan tvekan vägen; fru Martha hade nem ligen i sina unga dagar varit i skola i Edin burgh och var derför ingalunda obekant med staden. De anträdde påledes sin vandring i följande ordving: först mrs Livingstone med en stor respirat på armen och efter henne de båda ynglingarne med kappsäcken emellan sig; de gingo öfver norra bron till gamla: stadep, denna plats af stort och bänförande intresse för hvarje främling.