Aftonbladet – 18 oktober 1873, sida 3

kt tillrätta, betraktade hon; med en känsia, till hälften förfäran, till hälften afsky, denna stad, så olik Edinburgh, och tänkte med be. kymmer på att Pa der skulle tillbringa de nästa sex kåren al sitt lif. Instinktmessigt fattade bon hans arm och glömde nästan för an stund Huntley. Hans faror skulle Vara naturens, — hafvets och vildmarkens; Patricks skulle. vara frestelsens! -.syndens? Fru Martha tryekte hårdt sonens arm och såg honom i ansigtet halft bedjande, halft; med stränghet. Om jag en dag skulle få se någon ar mina söner sädan! utbrast hon helt ad; då de vid ett gathörn gingo förbi nb gra ol dessa samhällets förlorade söner, bleka, och I förtid åldrade, dem hvar stor stad till sin egen skam och olycka uppfostrar. Tanken härpå fyllde hennes sinne med förfäran och hon hade knappt hemtat sig 24 de gingo ombord på ångbåten, som skulle föra dem till Liverpool. Medan mrs Livingstone stod på dess däsk midt ibiand 67, mängd pscklårar och reskoffertar, deri Huntley hade alla sina tillhörigheter förvara?,e, och med ogillande och undrande blick? mönstrade Ppassagerarne som kommo ombord, såg hon äfven denna afton månen gå upp öfver master och tak å Glasgow. men utan något af den rörelse som så haje bringat sinnet ur Jemnvigt föregående gvällen. Hon kände sig blott lifvad och trots sina starka nerver nästan litet dar. rande vid tanken på den förestående gjör sa. Att tillbringa en hel natt på hafvst! För fru Martha, som var så ovan vid sådant, syntes denna färd nästan lika storartad som Huntleys resa till mötsatta sidan af jorden,