Aftonbladet – 18 oktober 1873, sida 3

Dalen, berget, Holyrpads töckenlika, grå torn, omgifna af den ljumma Augustiqvälk lens mörker, hade de nedanför sig: framför dem låg den romantiskt praktfulla, gamla gatan; högt uppe i fönsterna lyste likt stjernor här och der ljus, Ehuru deregan: des tankar voro på annat håll upptagna och denna, för dem ovanliga verld kändes dem främmande och kall, verkade likväl den sköna taflan, som ingen kan se med absolut likgiltighet, lugnande och upplyftande på deras sinne. De NN jigtill Highs edt, hvarest i ett aktningsvärdt dvarter och högst upp i den öfyersta våningen, dit ett oräkneligt antal tra psteg förde, en hedersam fru bodde, hvilken plägade hyra ut rum åt studenter; hos henne hade de på förhand betingat sig bostad öfver natten, Mrs Purdie gaf fru Martha ett litet rum som kunde skryta med att, ega en väggfast häddz, det vill Maga e Sappla i väggen, tillsluten medelst Apbbeldörraår och lagom stor för att rymma en sofplats; de båda ynglingarne erhöllo ett sofrum med fönster till ett annat rum — en dålig och osund uppfnning, vanlig nog i deara atora hus, der hvarje tumsbredd Utrymme är af värde. Från fönstret i fra Marthas rum, der de drucka sitt the, hade man utsigten fri öfver detta hberrliga panorama, längst bort begränsadt af Friths glittraude vågor och de låga, gröna Fifesbergen — en tafla som väl är värd en vandring uppför alla trapporna i denna del af Edinburgh. Månen höjde sig gullgyl, innan de slutat sin enkla möltid, som ingen al dem hade rätt hög att förtära, och Huntley förde sin mor till fönstret samt bad henne be trakta det underbart sköna månljuset, som föll i en bred strimma nere på gatan under dem och framställde de gamla minnesvårdarne på berget I en klar och ufverraskaude