EN nn RE RAA bre AGN tsar re iden genom öfversättningar redan i vårt land ; bekante holländske författaren Oosterzee, om hvilken det, förmodligen för att stärka allI mänhetens förtroende, tillkännagifves på den inya skriftens titelblad, att han är icke al lenast teol. är och professor i Utrecht, utan I derjemte kommendör af k. nederl. ekkrone. Jorden samt riddare af k. ned. lejon, k. sv. nordstjerneoch -k. preuss. kronordnarna. HN Den svenska tolkning af denna bok, hvilken i dessa dagar lemnat pressen, på C. W. K, Gleerups förlag, är verkstäld af hr Fors lind, som ätven förut öfverflyttat nägra 1ollländska arbeten till vårt språk. Boken uppträder med ett något oklart syfte, Fört!. säger sig ha företagit detta arbete icke blott för den här omtalade hufI vudpersonens skull, utan äfven med blicken tl fäst på tidens tecken och behofs, hvilka i I denna afhandling skola blifva närmare framhållna, samt tillägger att otron länge bland .Joss kommit fruktansvärda härjningar k stad, men vi befinna oss ännu icke vid slutet af vägen, på bvilken vantron, oskäligt upphäfvande sin hjessa, gär föruts. Kunna vi äm licke finna nägon synnerlig motsvarighet mekIlan dessa förespeglingar i förordet samt skrit. I tens innehåll, så förefinnas dock i ceneawiw a åtskilliga läsvärda anmärkningar om et sällsamma psykologiska fenomen, som uppenbarade sig i Emanuel Svedenborga perI soslighet. Hvad angår de på sina ställen Tförekommande faktiska upplysringa na om Nya Jerusalems föreamling i vära de gar, äro de ock utan tvifvel rätt märkliga; en och annan uppgift ser emellertid ut som om dem vore tagen ur luften. Förf. har hört sägas, latt avtalet medlemmar af denna kyrka i jordens alla trakter skulle sammanlagdt belöpa Tsig till inemoi 400,000 individer. Till och med i Ostindien och södra Afrika förekomma I Svedenborgare, och i synnerhet hafva mänga. dbland dem fäst uppmärksamheten vid det mellersta Afrika, af den orsak att de bysa T förhoppningar att en gång få se det Nyä Jerusalems kyrka fullständigt Organiserad å I medelpunkten af denna verldsdel. För Sve rige uppskat:ar förf. Svedenborgs anhängare till vid pass två tusen samt tillägger den anmärkningen — mot hvilken öfversättaren reserverat sig medelst ett frågetecken — att endast för nägra få år sedan beskyldes femtio prestmän inom ett enda stift ör krypto-Svedenborgianska tänkesätt. Nägot svärt är att förstå, hvad förf. ogentdgen menar då han berättar sig hafva, vit en resa i Sverige 1868, haft tillfälle att jakttaga huru djupa fotspår Svedenborg lemnat efter sig inom den-hofverld, som under en längre följd af år såg honom lefva och verkas. En mängd notiser förekommer rörande det stora intresse, Svedenborgs skrifter väcka hos nutiden, de nya upps lagorna utaf dem o. s. v. Emellertid ög ska vi företrädesvis framhålla en och anjan artydan om den riktiga uppfattninge, af Svedenborgs siareskap. Förf. är, rom vi redan anmärkt, något oviss i sitt sirine; han famlar efter en förnuftig lösning. men vill dock icke gerna gifva det mystiv ga på båten. Han vill icke anse sådana uppenbarelser som Svederborgs omöjliga öller bestrida tt menniskan kan hafva får, organer för exoottagandet af ett sådsit högre ljus; em blick på Israels proteter är tillräcklig att skingra ett sådant tvifvels, Men hura det nu tillgör, så kommer författaren att uteslutande på det Psykologiska området söka nyckeln till Svedenborgianismen. För det första, menar han, låg on sinnesriktning sådan som S vedenborgs ab, att säga i blodet hos hela adertonde seklet. Tiden för den uppväxande otron måste också benämnas tiden för den kulminerarde Vväntron, och i samma mån som kyrkans och statens verkliga tillstånd föga tillfredsställde de mest utvecklade andarne, laces en så mycket mer girig hand på den förtåt, som skiljer tiden och evigheten. -Rovsseans och Voltaires tid är ock Cagliostros och Mesmeris mens. När man derjemte betänker det ens liga lif, Svedenborg förde På orter, der ham endast bristfälligt talade och förstod spräket — så att liksom en osynlig mur skilde honom från största delen af omgifvande medmenniskor — samt att han under mesta tiden af sin lefnad fäst sin uppmärksamhet på ett och samma problem, nemligen alla. tings enhet och det förborgade sambandet mellan den synliga och osynliga verlden, så bör man enligt förf:s åsigt ej längre i ovisahet fråga, huru det var möjligt att denna personlighet kunde i sig sjelf finna tolken och budbäraren af en högre uppenbarelse, medan i hans medvetande gränslinien, som, skiljersanningen från sjelfbedrägeriet, omärkZ ligt blef utplånad. Äfven låter sig den tidpunkt angifvas, när det skenbart öfversaturliga ingick hos Svedenborg förening med! det naturliga. År 1745 i London intriffade den stora vändningen i hans inre lif, Men enligt hans egen, hittills mindre Uppmärke sammade berättelse: för en vän föregicks den märkliga uppenberelsen af ett fenonyen,, som af förf. säges utgöra ett icke ovanligt kä:netecken på att hjernans normala verksav. get är störd. Då Svedenborg sent vid midd,gstiden satte sig ned på siit rum och började äta under känsla af våldsam hungsr, börs jade det plötsligt förefalla honom som om sllehanda vämjeliga reptilier rörse sig öfver golfvet. Snart derefter upptäckte han iena. hörnet af kammaren dragen at ett impone-rande menskligt anlete, som i en strät ton: yttrade: Ät ieke så mycket!s Denna be-gynnelse var icke särdeles lysande och har: ifvon bragt många at hans beundrare iförlägenhet samt tvungit dem att — helt och hållet i Svedenborgs anda — här prestera: den allegoriska förklaringen, att ordet äta icke bör uppfattas i dess egentliga, vanliga. betydelse, och att man härvid har att tänka. på Svedenborgs läsning af profana skrifter, kt hvilkas studium han alltför mycket och deladt hängifvit sig. Godtyckligheten af lenna tydning är påtaglig. Men från detta illfälle börjar skymningen skingras för Svedenborg. Följande natt synes åter för ionom dewba gestalt, kringstrålad af em lögve glans, och nu, så berättar han sjelf, äcker visionen en hel qvart, och numera, änner han icke någon fruktan såsom för. ta gången, och des skinande ljuset smärt.r cke längre haus ögon. Densamma nattea, äger han, öppnades min invärtes mennikas ögon, Man finner således, anser törf., ut ce mest que le premier pas qui codte, ch Svedenborg kar här, med stor nalvitet, ifvit nyckeln till sina visioner, väl tilk mäxandes då en mängd andra faktorer, af vilka vi framhållit ett par stycken, tagas. ed i räkningen, Hvad fört. gifver med. na handen tar han dock, i sin stora försig-ighet, snart sagdt tillbakamed den andr a, synnorhet då han erinrar sig de bekata nekdoterna om Svedenborgs förtroliga nedelande åt drottning Lovisa Ulrika, hans ;rutsägelse om branden i Stockholrs 1759, mt ävan något mera, hvars faktiska verkhet han ej vill draga i tvifvelsmål. Man å sålunda ingalunda vänta sigatt i den crift, hvarur vi nu refererat ett och annat, 86 slöjan lyft från Svedenborgs underga företeelse — det vore ju ock temligen rimligt begärdt! — sen ett och annat karakristiskt drag till hans bild lemnas dock af rf., som med fit satt sig in i sitt ämne, varför vi ock anse oss kunna anbefalla na akrift 2jll väva Jänenen ans a