en solklar mening. Bördigt utsäde (s. 50) är en oäkta ord förening; den ursakas ej af originalets feconde (smence), som har en vidsträcktare användning än vårt bördig. Förf:s tanke återgifves alls icke, när un amour revoltant tolkas (s. 52; med en olycklig kärlek, ej heller rätt träffande när det ä samma sida talas om den af gladiatorns ord verkade förändring i hopens förutfat tade mening, ty förf, vill blott säga att de gäfvo hopens tankar (pråoccupation) en förändrad riktning eller för dem blefvo en afledare (diversion). 8. 61 nämnas femhundrade fyrspann, som på en gång störtade in på arenan: förf. nöjer sig med cinquante,, Mot öfversättarens användning af pron. possessivum finns anledning till anmärkning. Sid. 148: sonaten i fara för pretorianernas pikar, uppresta nästan invid sina portar. Sid. 75: lät siva ögon, som nu återfätt hela deras kraft. Det i sid. 41 förekommande fraset (i st. f. frasandet) är väl en s. k. ordskapelse af öfversättaren. I stafningen tillhör förf. den skola, som söker rädda de så värdefulla c, ce, ph, ih 4 ord från latinet eler grekiskan. Men han bevisar genom sin bristande följdriktighet hur fåfängt detta sträfvande är, och bur sunda förnuftets natur går öfver den lärda upptuktelsens onatur. Ötvers. skrifver konsulat, men consular, phrygisk, men fantasi och filosofi, ena gången phenicisk, andra gången phenicisk, architectur, men architektonisk, ibland catechumener, ibland katechumener, utom det att han tillskapar vidunder-formen cathechumen (!!, s. 34). Ett slikt virrvarr är alldeles otillständigt.