LITTERATUR-TIDNING. Innehåll: Guiraud, Flavianus -En ny skrift Svedenborg. — Norsk litteratur. — Svenska bokha delsnyheter. — Danska och norska bokhandelsnyhet Litteraturoch konstnotiser. Flavianus eller från Rom till öknen. Tid bilder från tredje ärhundradet efter K stus. Af Alex. Guiraud, ledamot franska akademien. Öfversättning : J. I. Broden. Örebro, Bohlin, 187 Pris: 5 rdr 50 öre. Guizot har en gång fält det yttrande Man vill ha romaner; hvarför betrakt: man ej historien på nära häll? Han för hade då till behandling en i gig sjelf oxel ligen romantisk episod i den nyare hist rien. Men finnas ej af det slaget otalig: som ej behöfva någon diktens utsmyckning för att med romanens hela kraft fängsla i! billningen? Vid ett annat tillfälle uttala han en mycket allvarsam invändning mc den namnkunnige skald, som blifvit kalla den historiska romanens fader, och som sin Quentin Durward, i strid med alla h storiska förutsättningar, trott sig kunn teckna chefen för en af medeltidens krig ska stadskommuner såsom un vrai bourgeo de comedie. Det skulle ej skada, om dylika påminne ser något hörsammades och ledde till någo inskränkning i flödet af s, k. historiska r maner, ty under detta namn har frodats oc frodas ännu ett allt för ymnigt ogräs, Vå egen literatur har en stor mängd varnand exempel att uppvisa: dels sådana, mora oskyl diga, hvilkas stomme hemtats från Jako Ekelund, medan okunnighetens naivetet, sor ej är någon absolut lofvärd egenskap, be stått ifyllnaden; dels vissa, estetiskt tage de förre öfverlägsna, efterbildningar af Su och Dumas, som med användning af en ho; svenska historiska namn karrikera en störr eller mindre del af svenska historien; del slutligen sådana, der den politiska tenden: dikten uppträder i den historiska romanens skepnad, Jemte dessa företer den svensk: litteraturen åtskilliga verk af tredje rangen kanske något af andra, hvilka inom en a alsterrik art naturligtvis äro bestämda at glömmas, samt slutligen ett undantag, näp peligen mer än ett, men också visserligei ett lejon, ett verk af första fangen inon denna vitterhetsart. Inför det myckna af medelmåttig elle: mindre än medelmåttig halt skulle man kunns blifva tvehågsen, om ej hela slaget hels borde sättas i litanian. Men den har til sitt värn så mäktige besvärjare, som Wal ter Scotta Waverley, som Kingsleys Hypa thia, som V. Rydbergs Den siste atenarer jomte några andra, och dessa få förgona oss med alla de öfriga, hvarmed de ha litet el ler intet gemensamt. ; Den redan 1835 utgifna Flaviqnus at Gui raud, som nu blifvit till vårt språk öfver. flyttad, kan enligt vår tanke ej mäta sig med Hypathia eller Den siste atenaren, men utgör likväl ett framstående arbete, som vi gerna kunna anbefalla åt vännerne af dylik läsning. ÖOfversättningen är väl icke fallt felfri — en sådan företeelse torde vara förbehållen först åt sena slägien — men, att sluta frän en närmare undersökning af första delen, måhända bättre än det mesta af svenska romanöfversättningar. Ötveraätta ren bär bifogat förklaring af hoenämningar och dylikt, som ej kunna antagas vara allmänt kända. Dessa ka blifvit flere, än nöligt, devigenom att öfversättaren t. ex. återifvit Iintendant med den slaf som kallaas eellarius, eller löin dici les impies med orocul este profani. S. 106 säger öfvers, vi hafva käppar och stenar, och de blott knytnäfvarnes, men i riginalet står: och de äro blott en hand ull folk (ils pe sont quune Ppoign6e), 8: 07: ban skall mörda hela verlden, hvil et icke gifver någon god mening, i st. hk — — — — beaucoup de monde2, 11: var det måhända Flavini bild, som lockade jenne, som förngt i Karthago, från de azurärgade kuddarne på sin elfenbenssäng. Jttrygket bör stöta äfven ett föga uppmärkamt öra: vi kunna väl tro, att Flavianus jelf, men icke att hans bild: bade en elfenenssäng. Något sådant finns naturligtvis j heller i originalet, tvärtom borde den ranska oråställningen ha förebyggt felet peutåtre celle (d. v. s. image) de Kuqvien, attirant sur les cousins azurga de son lit 6bene. Förf. skildrar ts. 120) hur Flavia. os umgås med En afsigter mot en risten stlafvinna i hvilken ban förälskat sig, en strax hejdas af andra betraktelser. Om 8, säger Flavianug, sådfrågade blott mina errerättigheter, är ju allt detta i mitt våld och likväl är allt detta omöjligt o. s. Vv Font cela est pourtant en mon pouvoir, å 2 consulter que mes droits — —--) Öfvers. Premot: oaktadt allt det der är i min makt, an. att betrakta, att mina rättigheter m. m., rilket är ott meningslöst: missförstånd af