better ssk nand STOCKHOLM den 18 Okt. Den seger; som det republikanska partiet i Frankrike vunnit vid de senaste fyll nadsvalen, har åstadkommit stor oro inom det monarkiska lägret och gent emot detta Jhotande symp! tom ha de till grefven af Chambord afsända emissarierna förmätt pretendentenj till ett bestämdt uttalande af de vilkor, på hvilka han skullevilja mottaga kro. nan. Enligt ett på annat ställe i bladet in taget telegram skola monarkisterna och grefven ha träffat den öfverenskommelsen, att nationalförsamlingen prvklamerar monarkien utan vilkor och sålunda erkänner det abso luta konungadömet. Sedan konungen mot tagit kronan, uppdrager han dock ät nationalförsamlingen, utan allt tvifvel den när varande, att uppgöra en författning, i hvil ken konungens ställning till landet bestäm mes. Denna författning skulle då mer än sannolikt komma att grunda sig på 1814 ärs karta, enligt hvilken representatio. nen ej egde att taga initiativ i lagfrågor. utan endast ingå till regeringen med peti tioner om framläggandet af lagförslag. Re presentationen utgjordes af två kamrar, en aristokratisk pärskammare och en depute radkammare vald efter en mycket inskränkt valrätt. Katolska läran var statsreligion, dock med tolererande af andra bekännelser. Pressen var underkastad censur. Sådan skulle arbilden blifva till åen författning, det monarkiska partiet ämnar gifva landet, hvilket genom nästan alla de fyllnadsval, som skett till nationalförsamlingen oförtydbart lagt i dagen sina republikanska tänkesätt och sin önskan att erhålla en verkligt fri och med den moderna samhällsutvecklingen öfverensstämmande statsförfattning. I Preussen har länge cirkulerat ett rykte om ministerpresidenter grefve Roons tillbakaträdande från sin post och äfven i väl underrättade kretsar anses hans afgång blott vara en tidsfråga. Enligt en korrespondens från Berlin till Schlesische Zeitung skall han för kort tid sedan ånyo ha gjort ansökan om sitt afsked, men fått ett afslående svar. Det säges, att kejsar Wilhelm anser honvm för oumbärlig vid den förestående debatten om militärlagen i riksdagen, men att han är villig att låta Roon få sin önskan uppfylld, då denaa sak blifvit ordnad på ett tillfredsställande sätt. Som Roons efterföljare nämnes med temlig säkerhet nuvarande finansministern Camphausen. Den nye statssekreteraren för utrikesministeriet, Biilow, har nu med rang och titel af statsminister tillträdt sitt embete, utan att dock Bismarck frånträdt sin post som preussisk och tysk utrikesminister. Rikskanslern har, efter hvad det från många håll påstås, för afsigt att låta denna fråga bli oafgjord, tills förhällandet mellan riksministeriet och det preussiska statsministeriet blir ordnadt. Tills vidare sortera tre statsministrar under rikskansliet: Delbriick såsom chef för kansliet, general Stosch som chef för amiralitetet och Bilow som direktör för utrikeg angelägenheterna. Det skall vara Bismarcks önskan, att äfven krigsministeriet afsöndras från det preussiska kabinettet och inkorporeras bland rikzmyndigheterna, hvilket skulle vara ett nytt betyac!sefullt steg i riksförfattningens utveckling. Det ministerielt liberala partiet i England har nu vunnit en ny valseger, Vid valet i Taunton den 14 dennes valdes dess kandidat mr James med 899 röster mot 812, hvilka tillföllo tory-kandidaten mr Blade, Tories, som redan på förhand: icke kände sig riktigt säkra på utgången, gåfvo sig utseendet af att icke fästa någon särdeles stor vigt vid detta val. Ännu samma dag valet skulle ega rum, lät derag organ Standard påskina en sådan likgiltighet och menade, att om också mr James blefve vald, skulle det ministeriella partiet icke vinna mycket derpå. Att detta ve icke kan vara uppriktigt, synes bäst deraf; att Disraelis anhängare, i strid mot parlamentarisk sed i England, uppstält en motkandidat mot mr James, hvilken, till följd af sitt inträde i regeringen, måste af sina kommitenter begära förnyandet af sitt mandat såsom underhusledamot. Mr John Bright skall den 22 dennes hålla ett tal till sina valmän i Birmingham. Det liberala partiet väntar med mycken otålighet det tal, som en af dess mest framstående ledare vid detta tillfälle skulle hålla, emedan det hoppas att i detta tal finna det regeringsprogram, som, åtminstone under nästa session, skall förena bourgeoisien och folket, I Bosnien ha på senaste tiden allvarsamma strider egt rum mellan mohammedaner och kristne, och det har gått så långt att österrikiska regeringen funnit sig föranlåten att intervenera. Detta spända förhållande mellan turkar och kristne förskrif ver sig egentligen från i väras, då de bosniska skolkollegierna stängdes på paschans befallning, hvarefter deras medlemmar begåfvo sig till Wien och der beklagade sig öfver den behandling de varit underkastade. De senaste uppträdena skola vara föranledda genom att den österrikiske vicekonsuln i Banjalika påstår sig vara förnärmad af paschan af Bosnien, som vägrade att mottaga honom, då han kom för att besöka honom. En i Konstantinopel utkommande broschyr om denna sak försäkrar, att i fråga varande kollegier, som paschan stängt, fullföljde revolutionära planer. Om österrikiske lvicekonsuln i Banjalika påstås i nämnda turkiska memorandum, att hans hus alltid varit en mötesplats för alla mot turkiska regeringen fiendtligt sinnade personer och att han sjelf varit själen i den panslavistiska komiten i Banjalika, I samma tärkiska broschyr klagas likaledes på det bittraste sfver österrikiske generalkonsuln i Serajewo, Förhållandet här var följande: Befälhafvacen för gevärsvakten, Hussein Aga, hade låtit företaga en sträng husvisitation hos sn person, som misstänktes för att hålla röfvare gömda i sitt hus. Dervid skola flere ut de i huset varande personerna ha blifvit al öl ae a rg 2 RTR Rn hän RAT SNR