LAIRDEN AF NORLAW ). AP Mrs Oliphant. Hvad? sade Huntley, halft ovillig att finna detta vara en öfver fienden vunnen fördel. Han hade nu redan fattat sitt beslut i en helt annan riktning och hade ingen önskan alls att ånyo lockas tillbaka af några förespeglingar. Men då plånboken öppnades och innehållet kom i dagen — då Huntley såg inför sina ögon de gamla, gulnade reversernpa, underskrifna af hans far, kände sig den unge mannen i högsta grad öfverraskad och hans första, ingalunda vänlige tanke var att de genom någon eftergift blifvit erhållna. Ni har i det vida vigtigare fallet upp: gifvit våra anspråk! utbrast Huntley; jag förbereder er på att jag icke godkänner en sådan öfverenskommelse; bättre är ruin, än att uppoffra rättigheter och heder. För hvad anser ni mig, mr Livingstone;? sade juristen, stolt; men som han var för godsinnad och dessutom alltför nöjd med sin seger, för att länge känna missnöje, fortfor han efter ett ögonblick i sin vanliga ton: Var nu förståndig; tag dessa papper och bränn upp dem; bäst att göra dem oskadliga. GÅ derefter in, sammankalla familjen och håll ett krigsråd. Nu, sedan jag har sett den der mannen och fätt saken klar för mig, är jag redo att börja bataljen. Det förstås att dervid är risk, men ni har alla apparenserna på er sida; han har inga mer än slägtskap och innebatvande af egendomen. ) Se A. B. nr 218—225, 227—281, 283—2387d 239 och 240, 7 rr