känna sig nöjd i en sådan passiv och underordnad ställning. Fattigdom, arbete, till och med brist, skulle varit lättare att fördraga för detta högsinnade, ömma modersbjerta, än känslan att vara ett hinder för sonens lycka. Då Huntley såg på sin mor, tackade han i tysthet Gud, för att han hade hållit sitt krigsråd uppe på höjden och icke i förmaket vid Norlaw. Det var första gången i sitt lif, som den unge mannen på egen hand fattat ett vigtigt beslut, utan att fråga någon om råd; ovan vid sjelfrådigt handlings sätt, hade han först med någon förlägenhet gifvit sitt beslut tillkänna, men nu var han glad deröfver. Han hade med ömhet kom mit till modern, och om äfven denna ömhet i hemlighet rörde henne, så såg det Btminstone ut liksom den blott hade ökat hennes missnöje; ty denna qvinna, som icke af naturen egde ett undergifvet sinnelag, var degsutom änru för ung och stark, för litet van att tänka på sina söner såsom män, för att hon med tåligt sinne skulle kunna underkasta sig den nya ställningen dem emellan att hennes barn hädanefter borde draga försorg om henne, i stället för att hon hittills tagit vårdom dem. Min mor, sade Huntley, föreställ er att vi tappa, hyilket lika lätt kunde hända som att vi vinna, och jag i alla händelser blef tvungen att resa bort; skulle ni då vilja se mig fara, utan att ega ett hem här att tänka på i det främmande landet, — ett hem, att en gång kunna återvända till? — är ej detta ett tillräckligt skäl för er att stanna vid Norlaw ? Ack, prata intel inoföll fru Marta; hem! tror du inte jag skulle kunna göra en stuga i Kirkbride eller en bostad hvar som helst, hemlik och treflig för mina barn,