BLANDADE ÄMNEN. Ei orädd hök och en förskrämd piga. Följande kostliga Historia har blifvit SmålandsPosten af fullt trovärdig peisönm meddelad: Då kyrkoherdens i Slätthög piga mot släter at förliden sommar uppe i ett träd iprestgårdens trädMd Far sym elatt med nedtagning af körsbär, om en stor hö sväfvende öfver hennes hufvud; han slog omsider ner i hentig körsbärskorg, låtande bären sig väl smaka; men som häl med sina klor förfor mindre varligt i korgen. steg pigan gel för att drifva bort honom, hvilket först lycFades sedan hot af honom blifvit å händerna rätt allvårligt klöst. Hon skyndade nu med sin korg upp i prestgårdsbyggnifigön, men höken förföljde henne ett godt stycke, hvarefter hat satte sig i ett träd; pigan ilade upp till kyrkoherden, Gmtalade passagen med höken och tillsporde, om kygen rden hade sin bössa laddad; som han det hade, skyndade han ped pigan ned till höken; de samtalade högljudt ified hvarandra, under det de nalkades höken på några få steg: Pigan ut ekade stället der höken satt, men kyrköherdens els af ålder, dels af sjukdom skumma Öögoti de ej vå en god stund upptäcka höken; omsider tybkte hdn sig i det lummiga trädet upptäcka något mörkt föremål; han lade an och sköt, men ingenting syäles hygtken falla eller flyga; slutligen begaf sig höken ite Jäfta vin; ar till skogs. Nu, sade kyrkoherden till pigan, ka du lugnt begifva dig upp i trädet och plocka ne; ären: Hot gjorde också så; men, o ve! inom kött äterkömnier an bevingade besten och slår sig nåd i dating, ind. hvati pigan uppstigit, och några alnar under Hente: i sin förskräckelse började nu pigan högljudt ropa; EyFköherden, som ånyo laddat sin bössa, skyndar jemte Sera andra till den förskräckta pigans hjelp. Höken att lugnt qvar, och då kyrkoherden äfven nu ade svårt för att upptäcka honom, anhöll kyrkoherdens arrendator ätt få låna och göra brak af bössan. Då började pigan skrika: Skiöt ieke mig; hvarpå hon fick till svar: Vi veta tog ätt göra skilnad på dig och höken. Omsider, efter micket talande och skrikande, gjorde arrendatorn nied ött skott St såväl på hökens lif och djerfhet som pigans örförån: — En fångforslingshistoria.) En korrespördent från Mönsterås till tidn. Kalmar omtalar följande historia, för hvars trovärdighet han dock ickö kän ansvara, ehuru den som verkligen passerad allmänt omtalas: För några år sedan, då ei bömitansgare. fjerdingsman här i socknen, hade en af åge mossepojkarneför en förseelse blifvit ådömd 5 rdr i böter, hvilka fjerdingsmannen af honom beordrades tttaga, vid äfventyr att, om han ej kunde gälda böterna, afhetitg honom för att afsitta dem vid vatten och bröd å cellfängelset. Fjerdingsmannen, som hade affärer med en handlande i Kalmar att uppgöra, kunde icke låta gå sig ur händerna ett sådant tillfälle att uträtta egna ärenden och få skiutspenningar af staten, hvarföre han icke emottog de erbjudna böterna, utan öfvertalade Fågelmossepojken emot ersättning af 5 rdr, , kanna bränvin och mätsäck att låta skjutsa sig till Kalmar för att afsitta böterna. å de kommit fram till Kalmar fick den tilltänkta fången de utlofvade 5 riksdalerna, hvarjemte matsäckei och bränvinet nedsattes å visst ställe för fångens räkning till afhemtning; men då de båda stallbröderna ankommit till Yederbörande tjensteman, teg fången fram de erhållna penningarne betalade dermed sina böter, omtalade förhållandet och skyndade efter sin matsäck och sitt bränvin samt begaf sig på hemvägen, skrattande åt den lurade fjerdingsmannen, som nu icke blott gick miste om sina stora skjutspenningar, naturligtvis beräknade efter 2 hästar, utan dertill blef utsatt för en skrapa. af vederbörande för sitt försök att ockra på statens bekostnad. Kommen ett stycke på hemvägen, upphann fjerdingsmannen sin -pojk:, som nu var nog artig tillbjuda honom att, mot lika ersättping som för bortresan, äfven låta skjutsa sig em. — Jerusalems skomakare. I tidningen Carlshamn läses: För omkring 14 dagar sedan intogs på Gustafsborgs lasarett en svagsint yngling, skomakeriarbetaren Håkan Persson, som är född i Hellaryds socken och har varit i lära hos skomakaremästaren Degerlund här i staden. Sedan han börjat visa sig besynnerlig emellanåt. kom han till pastor Ahlbergs skola å Ahlsborg i Småland. Här fick han den fixa idn att vilja vandra till Jerusalem, och en vacker dag var han rymd från Ahlsborg. Han stälde kosan norrut, tills han kom norr om Bottniska viken, hvarefter han genomvandrade Finland och anlände till Petersburg (enligt underrättelse från svenske konsuln derstädes). Från Petersburg fortsatte han vandringen söderut till Palestina. Hurnvida han besökte Jerusalem, är oss icke bekant, men sent omsider anlände ban till Egypten, och i Alexandria — om vi icke misstaga oss — bief han af svenske konsuln tillvaratagen och sjöledes befordrad hemåt via England. Till Göteborg kom han i våras. Der grep han åter till vandringsstafven och anlände hit i början på sommaren. Han har sedan fått det vedernamn, som ofvanstående rubrik angifver. Som hans sinnesförvirring allt mera tilltog, blef han den 22 September intagen på Gustafsborgs lasarett. I tisdags natt greps han åter af sin vandringslust, och sedan alla på lasarettet somnat, öppnade han ett fönster och hoppade ut. hvarefter han begaf sig på väg mot Asarum. TI sin hvita sjukhusdrägt såg han helt spöklik ut, och i ett hus, der han midt i natten inträdde, vållade han icke så liten förskräckelse. Emellertid blef han återförd till lasarettet. Den stackars ynglingen lär icke lefva Jänge, emedan han nekar att förtära tillräcklig öda. var 1.