OUMENRB UC HAWSAC äLL KUUSLE UCIG CICKULIOISKOG Ulstansmätare med bredare bas, hvilka äfven i sista kriget visat sig särdeles ändamålsenliga, både i fält och framför fästningar, äfvensom på kusten vid torpedotjenst. Dessa epparater angifva ej blott ett föremåls afstånd, utan äfven dess geometriska punkt på ett landtmätarbräde, och äro derföre tillika ortbestämmare. Punktens bestämning sker genom mätning af de båda vinklarne vid basen ef en triangel, i hvars spets det sökta föremålet befinnes och der basens ändpunkter utgöra de två observationsstationerna, hvilka böra förläggas så långt ifrån hvarandra som möjligt. De båda stationerna äro förenade genom en elektrisk ledning. Vid hufvudstationen bestämmes och afläses den ena vinkeln, vid hjelpeller induktorsstationen mätes den andra och öfverföres mekaniskt till den förra stationen medelst den elektriska ledningen. . Hufvudstationen utgöres gt ett stort mätbräde. ndeladt I fitor, som äro Maärkta med siffror ye okstäfver; det har två kikare, af hvilka den ena, riktkikaren, är fast och den andra, visirkikaren, kan svängas kring en vertikal axel. Med den senare är förenad en lineal; hvars kant ie ger fullkotiligt parallel med kikarens optiska axel. Riktkikaren är noggrannt vänd åt jelpstationen och representerar således basliniens läge, och då visirkikarens optiska axel träffar den punkt man än beptämpja, ttmärka de båda vptiska atlarte den da år vinkläfnö id asen. Den andra vinkeln erhålles på samma sätt vid hjelpstationen och öfverföres medelst en magneto-induktor, som verkar på en å brädet befintlig aluminiumvisare, hvilken är vridbar i horisontel riktning. Sålunda erhåller man på brädet, genom de ändamålsenligt ärordnade Kan. ternå AF likeälen och Visaren, en iiotsvaratide tiinskad triangel, hvars spets med stor noggrannhet anger det åsyftade ställets läge och afstånd, Genom en följd af dylika observationer kan man på brädet grafiskt bestämma om ett fartygs kosa sammanfaller me någon punkt, der en tinderfattensimina bliffit utlagd. Hirdning af stälverktyg. I smidesoch reparationsverkstäderna inom k. bergtetksstyrelsens i Saarbriicken distfikt hafva två af kemisten Kulickö i Berlin tppförna me del kommit i bruk, hvilka visat sig fullt tilliörlitliga. Det ena, som tjenar att i godt skick återställa synnerligast förbrändt stål, harföljan de sammansättning: 12 lod Acidum tartaricum, 60 lod Oleum jecoris aselli, 4 lod Pulvis carbonum, 16 lod Bburustum, 20 lod Sebum bovinum, 10 ldd Calibornssienm och 6 lod Eornu cervi stin: sr a oa Dessa ingredienser bilda, behörigen pulveriserade och blandade, en svart degartad massa, som. förvaras i ett kärl nära smideshärden. Det förderfvade stålet upphettas tills det blir körsbärsrödt. utsmides något på ett städ och doppas sedan i massan, hvarefter det genast afkyles uti kallt vatten. Dentia operation är tillräcklig att bibringa skadadt stål alla ett godt ståls egenskaper, enligt hvad talrika försök i centralsmed fn vid Lonisenthal hafva ådagalagt. Det Kuickska medlet Itinnat ett utmärkt hårdt verk tygsstål, hvarföre det äfven inled fördel änvändes vid härdning af mjukare stålsorter, i synnerhet sådana, som under begagnandet förlorat en del af sin ursprungliga hårdhet. Exempelvis har man begagnat sig deraf vid härdning af mejslar, sågblad m. m., och dervid gått till väga ungefär på samma sätt, som vid behandlingen af för brändt stål. Enligt två års erfarenhet vid ofvannämnda smedja uppfyller medlet fullkomligt sitt ändamål och kan med skäl rekommenderas för större verkstäder, der en betydlig förbrukning af verktygsstål eger rum. . . N et andra medlet tjenar till härdning af mjtikt tackjern och utgöres af 221 kannor urin, 5 skålpund slammad krita samt 4 skålpund koksalt. Mjukt gjutjern, som i glödande tillstånd neddoppas och afkyles i denna blandning, blir fullkomligt hårdt på ytan. Man har hittills endast begagnat sig deraf för härdning af mindre tackjernspjeser, såsom hjulbössor, lagerhalfvor m. m. Via örsök i större skala utvecklade sig en sådan mängd illaluktande gas, att arbetarne ismedjan ej kunde uthärda dermed. Som endast några få försök blifvit gjorda med det senare medet. kat ännu ej något bestämdt omdöme afgifvas öfver dess betydelse. Ythärdning af stål. Enligt en metod, som patenterats af G. Armes i Rochester, Newyork, Förenta Staterna. och hvilken efter tidskriften Iron omnämnes i Polyt. Centralblatt, skall man kunna ythärda stålartiklar genom att låta dem vidröras af slipande ytor, som gå med stor hastighet. Vill man t. ex. härda ytan på en stålcylinder, uppsättes han i svarfstol och kringdrifves lika fort som då han svarfvas. I svarfstolen anbringas vidare en smergeltrissa, hvilken gör omkring 1800 omlopp i minnten. Denna trissas periferi sättes nu i beröring med ytan på cylindern, som jemte sin roterande rörelse äfven gifves en fram och återgående i kärnliniens riktning — icke fullt en tum för hvart omlopp. Sedan ecylinderns hela yta blifvit på detta sätt behandlad är hon härdad till ungefär !.,, tums djup och hårdare än på vanligt sätt härdade verktyg af bästa gjutstål. Ökas smergeltrissans omloppshastighet, blir resultatet ännu bättre. Till samma ändamål lär äfven släta hjul eller trissor af tackjern eller annat ämne kunna användas. För härdning af plana ytor lägges arbetsstycket på en slid, hvilken rör sig framåt medan det ro.erande hjulet bibringas en transversal rörelse, så att alla punkter af den plana ytan komma i beröring med hjulets omrets. Skulle föremålet ej vara bredare än kanten på hjulet, är naturligtvis den senare rörelsen obehöflig. Denna metod kan begagnas för härd ning af alla stålytor, hvilka ej hafva en så oregelbunden form, att de icke under operationen kunna öfverallt vidröras af trissans eller hjulets kant. (Der Machinenbauer, n:r 39.) :Bearbetning af lindbast till mattor. Dessa utgöra i Ryssland en vigtig handelsartikel. I hamnarna vid Archangel, Riga och Pe tersburg händer det ofta, att till England och Tyskland destinerade skepps hela laddning består deraf. Den inländska förbrukningen är äfven högst betydlig. Man använder dem till spanmålssäckar, omslag till lårar och lådor för inpackning af alla slags varor, tälttak öfver vagnar, golfmattor, rissel samt till nät, hvari åkare och formän lägga sitt hö. På de ryska flodoch kanolfartygen äro tågen och seglen tillverkade af lindbast. en stor del; af landet gör man skor af detta material, täcker husen dermed, och fordom begagnades det till och med att skrifva och måla på. Uti guvernementen Wietka, Kostroma, Kasan och Nischney-Nowgorod egnar sig befolkningen i synnerhet åt denna industri. I Maj och Juni månader, då den uppstigande safven underlättar barkens afskalning, begifva sig bönderna med qvinnor och barn ut i skogarne för detta ändamål. Den nedre barken användes vanligen till taktäckning, och man värmer och pressar honom för att han ej skall rulla ihop sig. På detta sätt erhåller man skifvor om 1,6 meters längd och 1 meters bredd, hvilka kosta 40 centimer stycket. Barken af öfre stammen och grenarne binder man i knippor och lägger i vatten, der de få röta till September. Han torkas derefter vid värme och sönderdelas i tunna fina band, som uti väfstol väfvas till mattor, hvilka göras olika starka allt efter det ändamål, hvartill de skola begagnas. De väga från 1 till 3 kilogram. De tyngsta och varaktigaste säljas på marknaden i Nischney-Nowgorod för 120 fres undradet. Man nppskattar antalet af årligen förfärdigade mattor till 14 millioner, hvilket reresenterar ett kapital af 8 millioner francs. Hannoversches-Wochenblatt fir Handel und Gewerbe, 1873, sid. 104.)