Aftonbladet – 16 oktober 1873, sida 3

att slutligon bevisaXiin ledsnad öfver hvad som hände vid Norlaws begrafning — vill jag säga er, sir, hvad jag samtycker att göra... Och det är? — sade Cassilis lugnt. Jag samtycker, fortfor Melmar, emedan jag inte kan tåla att man hela lifvet igenom slår mig 1 antigtet med ett testamente eller sådant skräp — jag samtycker att öfverl:mna alla Norlaws förbindelser, hvar enda en, såsom ett ynnestbevis, med vilkor att detta dokument, hvaraf-ni gör så mycket väsen, öfverlemnas till mig. Derefter skall jag först vara i stånd till att på lämpligt sätt bevaka min slägting, Mary Huntleysintresse; ty hvad den der historien angående Livingstonerna beträffar, hvilka icke ega mera rättighet till Melmar än ni, så är deras anspråk fullkomligt under min värdighet att ens tänka på. Men, som sagdt, på detta vilkor och för att en gång få fred, sam tyckter jag att afstå från alla mina for dringar af Norlaw. Ett liberalare anbud tror jag välssvärligen någonsin har blifvit gjordt. Den unge Iagkarlen betraktade leende och med stadig blick Yen gämle; ja, mr Cassilis gick ännuw ett steg, längre och företog sig hvad som någon gåhg kan vara ytterligt inpertinent och alltid är besvärande. Han såg Melmar ända in i ögonen med en. for akande blick och skrattade helt godt. Mel mar förmädde icke töla detta med lugn; det rödlätta ansigtets blef.åter. som. en eld a bäde fruktan och vrede. Skulle ni, som sjelf är jurist, kunna till styrka mig att antaga detta tillbud? frå gade Cassilis lugnt ech:leonde. Detta lugn och detta lcende förstammade Melmar tusen gånger mera, än ett med häftighet yttrad nej skulle förmått, .Denne man var vil