Aftonbladet – 16 oktober 1873, sida 3

lien öfver axeln väntade ödmjukt på något afstånd, tills hans unge herre blef i tillfälle att föresätta honom arbete. Vädret var synnerligen gynnsamt och skörden snart färdig att inhösta, ANA förutspådde att.den redan efter två veckor skulle taga sin bör: an. ; Huntley Livingstone tänkte likväl icke på skörden; hans sinne var upptaget af tankar på de i fjerran land oröjda vildmarkerna; på Englands kolonier i MXustralien, då ännu i sin första barndom, och på de långa år af ensamhet och hårdt arbete som han hade för sig. Hån var ingalunda vid gladt mod; Melmar hade bleknat bort ur hans tankar, lik en grann dröm; nu tyckte han gig inse huru föga trovärdighet som låg i denna framtidsbägring; han vände den ryggen och såg ij stället dristigt an den sträfsamma, enkla, arbetsamma framtid som måste börja med årslånga försakelser och mödor. Detta allt gjorde att Huntley just icke med välbehag såg sitt arbete stördt genom den unge juristens ankomst. Han vände sig emellertid till honom och stoppade ned sin annotationsbok i fickan, men hans sätt var icke särdeles hjertligt. Cassilis log — det gjorde han alltid — äfven detta plågade och retade Huntley. Jag har här något åt er, sade juristen och höll upp samma plånbok, hvsri han hade gömt Norlaws efterlemnade papper. Han yttrade detta med verklig glädje och triumf; oberoende af familjens intressen, kände -han sig i egenskap af jurist ha vun: nit en stor seger och var glad deröfver. (Forts)