Aftonbladet – 16 oktober 1873, sida 3

pappa! —att jag aldrig skulle velat tala ett ord med honom derefter, om jag kunde sluppit. Hvärför lägger ni ihop alla dessa papperen? Är det för att skada: gosbarna Livingstone, så kommer ni inte att taga dem ifrön Melmar! Ni må säga hvad ni vill, men det kommer inte att hända! Sakta, sakta! — Mr Huntley af Melmar kommer aldrig mera att skada familjen Livingstone, svarade mr Cassilis. Under tiden läste Melmar den unge juristens erkännarde att han mottagit de dyrbara psapperslapparna. Hans ansigte uttryckte ingalunda belåtenhet då han fann qvittensen alltför försigtigt stiliserad, att i framtiden kunna bli honom till något gagn. Den gamla sluga advokaten kunde, trots allt bemödande omöjligt deri se något kryphål för att börja en ny förföljelse. TJUGONDE KAPITLET. Samma dåg på eftermiddagen kom den unge lagkarlen lugnt och med leende min gående till: Norlaw. Huntley var sysselsatt ute vid farmen med att upprätta inventarium samt värdera kreatur. och öfriga gårdens tillhörigheter. Allt inom hemmet gick numera för öfrigt sin vanliga gång; fru Martha satt på sin vanliga plats vid gafvelfönstret i matsalen, hvarifrån hon icke blott kunde observera köksdörren och alla gäende och kommande, utan äfven den plats der Huntley var. Sommardagens stillhet och solhetta hvilade öf ver de gamla slottsmurarne och äfven öfver ladugården , der hönsen bäddade ned sig i sanden och kreaturet togo sin siesta. Äpplena började rodna i Norlaws trädgård och på sluttningen af kullen gulnade sädesfälten till skörd. . En irländsk slåtterkarl med md