Aftonbladet – 16 oktober 1873, sida 3

Ve Je LIVUGTDOURA MERA TESEN Den flydda sommarn. Natten till den 3 Oktober började årets lö! fällning, med hvats fulländning under denna oc loppet af nästa vecka den egentliga hösten vä träder i sommarens ställe. Tåtom oss då, en ligt vedertagen sed, blicka tillbaka på den at lidnes historia, re Vipa och råka kommo ovanligt tidigt i år oci lärkan jublade, medan skridskoåkningen änm (20 Februari) var i full fart. Storkar infann sig. den 25 Mars på de skånska halmtaken, at laga om sina gamla nästen. Småfåglarnes (tum meliten och gärdsmyg) Srning. från trädgård till skog egde ram de första dagarne i Apri och starens flockning den 16 i samma månad Denna eger nemligen rum, på hösten till flytt ning och på våren till parning. Vid den senare operera vanligen två flockar mot hvarandra och synas vara delade efter olika kön samt till et antal af bortåt hundra i hvarje, De banor, som härvid beskrifvas i luften, äro at eliptisk form Joch skära hvarandra under stundom. ntan att sammanstöta eller komma i oordning, det hela företeende turer, som väl kunna täfla med figu reerna i våra danssalar — ej minst i luftighet. Fåglarnes omsvängning sker dock tyst och an nat läte höres ej än hvinandet af den snabba flygten — deras musik kommer först efteråt; ty när mångfaldigt hppropade flyghvart tillryg: galagts, slå flockarne ned i något tätt Ikag och nu uppstämmes en storartad hvissling af de många näbbarne. En sådan konsert hålles van ligen vid solens nedgång; och om en jemförelse skulle vågas mellan dess företeelser och våra moderna menskliga samqväm, så utfaller den till de förras fördel, ty i menniskosamlingen förekommer oftast någon sjuk och dyster uppsyn, dIsom nedstämmer glädjen, men i den bevingade societeten synes allt vara idel fröjd, helsa synes Jlefva och spritta i hvarenda liten fjäder. I medio af April hade ugglan rr a ungar, den 17 anlände sädesärlan till skånska knsten, myggen hade sin första dans den 4 Maj 1), dagen efter hördes öfverallt Svalan är kommen ! och slutligen gol göken första gången den 7:e 2) Inom plantverlden är det måhända vanskeligt att fästa betydelse vid sådana vårtecken som tusenskönors (Bellis perennis) blomning, ty denna förete våra ängar understundom i Januari (i år den 26), men mera gr är hästhofven (Tussilago farfara), och han visade sig den 30 Mars i landets södra nejder. Länge lyste han der ensam, till dess maskrosen (Leontodon taraxacum) den 12 April uppträdde som medtäflare, och ändtligen slutade gullvifvan vårblommornas rad den 1 Maj. Det är om dessa späda örter, som en frejdad botanist säger: Huru enkla, huru anspråkslösa äro de icke, jemförda med sommarens rosor. Lara af spensliga stänglar dofta dessa landtliga tärnor väl ej af berusande vällukt. prunka.ej heller med vexlande former eller rikedom i färgspel. men tjusa likväl genom det blida och milda i sitt väsen och bära kalkar med honung. Den 19 April proklamerades löfsprickningen af sin grönklädde härold, krusbärsbusken, och talrika såningsmän sågos skrida öfver de fårade fälten. Se huru kornen glimma i solen, tusen för hvarje kast, och se med hvilken säker takt den sående rör sig! Fullt af harmoni och idyll, borde detta ämne lämpa sig för en tonsättning så väl som mången kröningsoch festmarsch. ärmast i ordningen, 5 a komma hagtorn, fläder, rönn och hägg med halfutslagna löf; till körsbär och plommon blommade träden allmänt den 12:e och vidöppna voro Fasaniser knoppar. Björk liguster och hagtorn voro löfklädda den 14:e och samma dag blommade lönn bar qvist; bokens blad öppnades den 15:e, och barnen hördes inblåsa dagen på sina rörpipor af grönråg, med toner, späda och primitiva som alla vårtecken; pil, lönn och balsampoppel gingo i löf den 18:e; al, älm och apel stå i begrepp att: slå ut den 20:e; ldregnet (ärtträdet) har bildat små blad och blommor, och häggens krona är hvit den 25:e; lind och pyramidpoppel stodo ännu bara den 26:e, men på natten föll ett mildt regn och dagen efter häåde deras knoppar såsom genom en tyst öfverenskommelse spfuckit ut alla på en gång och de tusende löfven myste nu i morgonsolen af sin första dag; den 28:e var marken alldeles örversnöad — af fallna körsbärsblommor. Törnros och vinrankor sätta löf och hagtorn blommar den 30 Maj. — Efter långvarig kyla i April och Maj kom ändtligen sommarn med ens och så oförberedt, att några af träden — ek, valnöt och ask — ännu icke hunnit kläda sig, utan öfverraskadeshalfnakna af den rodnande pingstsolen. men 4 Juni var löfsprickningen ändtligen fullbordad, efter nära två månaders arbete; och snart stå alla träd i blomma. sommarn i sin fulla skrud och. skaldens ord besannas: Det höga gräset hvälfver våg på våg, En ständig lek för vestanvinden; Mildt sorlande hörs ett bevingadt tåg, Bland blomsterrankorna i linden. Dock i all denna grodd och tid af hopp ha förgängelsens tecken redan framskymtat. De framburos första gången den 9 Maj af Tussilago, hvars lockar grånat och nu flögo för vinden med sina ulliga frön. Sedan dess ha blommor vissnat, frukter mognat, fåglar flyttat ) och löffällningen spelar nu sin sorgemusik öfver sommarns förgångna prakt. Orden till denna musik äro: dimma, regn; slask och mörker i fortgående omvexling, till dess himlen gråtit kärren fulla och den i oro upplösta naturen ändtligen inhöljes i vinterns döfvande istäcke att derunder drömma till-.dess vårmorgon åter gryr. : Men hvar finns det täcke, under hvilket våra sorger och bekymmer kunna bäddas? En celeber författare säger att det gifves tvenne härdar inom samhällena, hvarest menniskorna komma tillsamman att dela sorg och glädje. De heta kamratskap och familjelif. . Se der en hupgnesam tillflykt för oss alla under nu stundande mörka tid, men låtom oss dit inträda med något förråd af inbördes bistånd och uppmnntranl fördragsamhet och öfverseende, så skall trefnaden blomstra vid den husliga härden till dess åter —— -våren kommer i skönhet Och skrifver ängen, skrifver dalen full Med sina dikter, vaggande i.vinden.Stockholm den 3 Okt. 1873. 4. B.S. 1) Myggdansen är icke gon bröllopsfest, ty endast hannar deltaga i densamma, men rytmen i deras rörelser är dock en tydlig glädjeyttring — märkvärdig nog i dessa små varelser, alldeles som lycka och glädje ej skulle behöfva storhet och makt för sin trefnad. ov Wiorkalot! ol de! härenförle delttemalserna rn: