Aftonbladet – 15 oktober 1873, sida 3

ee KO OA —— ALLA ! sagdt lika väl underrättad som jag och den saken är klar, om man också blott har ett halft öga. Var god erinra er: jag menar ingalunda att unga Livingstones anspråk och förhoponingar äro svagare ön fadrens — ni vet sjelf att så inte är. Jag finner det särdeles fördelaktigt att ha att göra medl en shl erfaren jurist som ni är; ty ni anser det ju inte indiskret at mig, om jag helt öppet yttrar min ötvertygelse att ni redan vet allt detta, lika väl som jag, och kanske bättre, ty jag bugar mig djupt för er vishet och vunna kännedom om mycket, som för mig måhända ännu är främmande. Emellertid vore det en möjlighet — ehuru långt ifrån säkert — att den vage Livingstone finner det mera öfveressstäm. mande med sitt intresse att för et närvarande ej draga -arfsfrågan inför domstol. Mitt intresse vore det naturligtvis att pgenast taga ihop med processer, ty den blir utan fri en sak af betydenhet, men vi kunna båda vänta. I betraktande af dessa förhållanden anser jag mig fullt berättigad att bedja er bedöma om verkligen den lilla restitution jag haft äran föreslå skulle kunna anses som en handling af en enfaldig tok eller af en förståndig man? Melmar hade med ett uttryck af stomt raseri stirrat på den talande som så lätt och obesväradt behandlade detta ömtåliga ämne och som med ett sådant lugn tog för afgjordt att hans antagonist fullkomligt väl kände till sina egna svaga förhoppningar om seger. Dä Cassilis talat till punkt i träffade doek ingen våldsam explosion. Tjet röda ansigtet hade visserligen en förhöjd eldröd färg, i full ötverensstämmelsze med det styfva, röda håret, mon trots allt eget bemödande var Melmar rädd, (Forts.)