Aftonbladet – 15 oktober 1873, sida 2

URIVUCU, VI HVJLBUEL VLIVCEP I1Vvv McUlicomlmMmatr af venstern voro närvarande. Man diskuterade programmet för en valmansforening, hvilkens hufvuduppgift är att understödja de kandidater, som förpligta sig att rösta mot monarkien. Derefter tillsattes en komit, bestående af delegerade från de tre grupperna af venstern för att utarbeta förslag till ett valmanifest. Så väl Thiers som Gambetta och yttersta venstern anslöto sig till detta program. Det hette, att flere konservative deputerade från Cher, Indre, Haute Vienne, Tarn och andra departementer skulle rösta för republiken, om i fråga varande valprogram gick igenom. Man trodde på detta möte att det skulle lyckas för republikanerne att få majoritet i nationalförsamlingen. Från provinserna ingå dagligen underrättelser om anslutning till det republikanska partiet. Tre deputerade från Bretagne förklarade sig i Conservateur liberal för Thiers; vid en bankett uttalade sig deputeraden Carr6-Kerisouöt mot de oförvägna sträfvanden till hvilka vi äro vitnen, och sju deputerade i departementet Isere skrifva till Reveil du Dauphing, att deras mandat tvingar dem att upprätthålla republiken, och att den nuvarande nationalförsamlingen icke har rättighet att proklamera monarkien. Slutligen ha tjugusju medlemmar af municipalrådet i Paris och generalrådet i Seinedepartementet tillställt de deputerade för nämnda departement, hvar för sig, en skrifvelse af följande innehåll: Hr deputerade! Ett visst antal af edra kolleger har, glömmande åttio år af vår historia, för afsigt att föreslå nationalförsamlingen monarkiens återställande till för mån för Karl X:s sonson. Nästan hela nationen förkastar deras förslag. De veta det; men just derför att de veta det, just derför att de icke kunna tvifla på att deras försök skulle misslyckas hos hvarje annan församling, äro de så mycket ifrigare att genast sätta detta förslag i verkställighet. Vi anse, i likhet med nästan hela Frankrike, att en ur den allmänna rösträtten utgången församling (hvad man än för öfrigt må tänka om den nuvarande församlingens konstituerande befogenhet) icke har rätt att bortgifva nationalsuveräniteten, som blifvit henne anförtrodd; detta är en fråga om sundt förstånd och ärlighet, Vi påstå dessutom, att det ofantligt öfvervägande flertalet af franska folket, utan skilnad på städer och landsbygd, och provinserna i synnerhet, ha en djap afsky för den re gim, hvilkens reprosent nt Chamnbord är och alltid skall förblifva, antingen han vill. det eller ieke. — Vi äro öfvertygade, att det företag man åsyftar en: dast skall — om det än lyckas för en dag — efter så många revolutioner förbereda en ny och olycksbringande revolution, Under så allvarsamma omständigheter fullgöra vi endast en medborgerlig pligt då vi, valmän i Seinedepartementet, uppfordra eder att afgifva en öppen förklaring angående det vo: tum I ämnen afgifva. Vi veta, att de fleste af departementets representänter skola blifva andan af sitt mandat trogne. Men vi vända oss till alla, och till dem, som kunna vara nog blinde för att för ett enda ögonblick ansluta sig till nationalsuveränitetens motständare, säga vi: Fäderseslandet begär af oss lugn och icke strid; republiken har utsläckt rätten till insurrektion; arbeten icke på att återställa denna rätt; republiken är det bästa skyddsvärn för ordningen och allas intressen; hon har redan visat prof derpå. Dagen efter monarkiens återställande skulle en öfverhängande revolution hota eder och de som saknat blick för den närvarande situationen skulle se frakterna af, sitt verk försvinna tillika med hvad Frankrike ännu eger öfrigt af ära och välstånd. Hvad betyder väl fanan? De dagtinganden en kandidat till konungavärdigheten gör med sitt samvete kunna icke lugna någon. Hvad betyda väl de konsti tutionella eftergifterna? Frankrike skall aldrig tro på Karl X:s sonsons löften, Man antager först kartor, ech derefter under tecknar man ordonnanser. Äunu en gång: hören förnuftets röst! hören ropet från ett i oro försänkt land, som icke mera vill hafva några revolutioner! Underrättelserna från Spanien lyda fortfarande rätt gynnsamt för regeringen. Carlisterne, som på sin tid firade intagandet at dat lilla, men tappert försvarade fort Estella (i Navarra sydvest om Pampeluna) som en stor seger, ha genast utrymt denna stad, då! general Moriones norrifrån anryckte mot den och hafva lika litet här som för ett par veckor sedan vid Tolosa vågat upptaga kampen, oaktadt de ha en betydlig styrka samlad. Ätven från flere punkter i södra Navarra ha de blifvit trängda tillbaka (såsom från Allo och Tafalla) och långt mot norr skall öfverste Loma ha slagit dem i flere mindre träffningar. Slutligen har det lyckats Moriones att den 6 Oktober öfvervinna 6000 carlister vid byn Azarzuxa, i närheten af Puente la Reyna, och fördrifva dem från de starka ställningar, de der intagit; deras förlust uppskattag till 100 döda, 300 särade och 200 fångar. Naturligtvis har carlistkomit6n i London, hvars otillför litlighet mer än en gång blifvit styrkt, bestämt förklarat Moriones depescher för osanna och påstått, att han tvärtom lidit ett svårt nederlag vid Puente la Reyna och nu måste hålla sig innesluten der. Åfstörsta betydelse är dock, att Moriones mäktat tränga carlisterne bort från Navarra och gjort sig till herre i detta landskap och att till och med de carlistiskt sinnade byarne stält sina reservsoldater till regeringens förfogande. Och då man skulle vänta att carlisterne när de måste draga sig tillbaka, skulle söka att komma till p ranskn gränsen, således mot nordost, hafva de tvärtom tågat vesternt mot Biscaja och samla sig omkring Bilbao, der man likväl är vid godt mod, enär man har rätt mycket artilleri att sätta mot fienden. Lyckas Moriones att afskära återtåget för dem till Navarra, kan deras ställning bli mycket farlig; ty i motsats till sina föregångare brukar han operera med större massor i stället för att inlåta sig i ett guerillakrig. Men det är icke blott i Navarra lyckan vändt carlisterne ryggen; samtidigt meddeae mm män OR RR RR TR ÅA RR ———— FR bi font Id be nn rn Bg jr S to mv 20 Ph