Aftonbladet – 13 oktober 1873, sida 3

LAIRDEN AF NORLAW . N AR Mrs Oliphant. Ack, tala inte om något sådant! sade Ketty med tårar i ögonen; pappa är väl inte ung, men så grufligt gammal är han ändå inte. Om Gud vill, blir det nog som det nu är. Men det kan dröja tio — femton år, sade Huntley, och jag tänkte nu inte på din far; jag tänkte på... på nägot annat. Ketty frågade icke hvad detta något kunde vara. Hon rodnade litet, men blef icke alls förlägen. De små barnen skola då vara stora och fullvuxna, sade hon leende; kanske är till och med någon af dem redan börta från hemmet. Jag sjelf, käre Huutley, är då gamla Ketty, som begagnar mössa och hushällar för min far. Under det hon sade detta, kastade hon en blick tvärs öfver bordet, efter nystanet, rodnande ännu litet mera, men bibehöll fullkomligt fattainger. Def unga männens hjerta slog häftigt, utan att han sjelf rätt kunde förstå orsäken, . Några osammanhängande :ord kommo för hans tankar; men inga af dem passade rätt, tyckte : han, En för honom främmande och oförklarlig Bjälsrörelse jagade blodet upp till hans kinder; han steg hastigt upp, knappt begripånde, hvarför den lugna friden i detta rum var störd, men inom sig kännande att det så var. Doktor Logan ropade Ketty inifrån sitt arbetsrum och Huntley svarade på kal4) So A. B. n:r 218—225, 227-281, 238—286.