Aftonbladet – 13 oktober 1873, sida 3

Innan jag reser skalljag göra er ett afskeds besök. Innan han reser! upprepade kyrkoher len tankspridd och steg till hälften upp. för att följa Huntley då denne skyndade bort. Hvad menade gossen? Men i sam ma stund ätervände den högvördige mannens blick till knappen på skåpdörren, hvilken icke längre förmädde återkalla den för: flyktigade idn. Arma. menskliga natur!suckade den goda presten. Han ansåg det litet sjelfviskt af Huntley att komma och störa hans arbete just deöna stund, och det var öfver ynglingens menskliga natur han suckade. Huntley håde under tiden återvändt hem ett tillstånd af kånske änpnu större själsoro, än då han gick bort. Han tänkte lik väl nu ej längre på Melmar, såsom han hade gjort under sin första lysande dröm om rikedom -och ära. Nu kände sig den unge mannen liksom stående på gränsen af en ny tillvare. De tre besök han hade gjort: hos den puckelryggiga Jacob med sin underliga filosofi och grundsats — lita inte på någonting, som ni ej sjelt här förvärfvat er; derefter hos Ketty, i hennes lufliga, ugna rum — hos Ketty, hvars rodnad och klara, vänliga blick sade, att hon kanske ika väl som han sjelf, förstod hans outta ade, just nyss vaknade känsla; och slutlisen den lugna, tanksapridda kyrkoherden, som endast egnat en ytlig och ögonblicklig ippmärksamhet åt en sak, i hvilken Hunt eys hela ungdoms framgång och lycka stod )ä spel, men under hela deras samtal stänligt haft tankarna på sin predikan. Allt letta tillsammans hade bragt Huntley ett ngt stycke Väg fråm i lifvets appfostran — allt hade varit reela, praktiska, icke åter slömda lexor, som skiekade honom åter till