Aftonbladet – 13 oktober 1873, sida 3

eller lefvande — i förra fallet, naturligtvis förevisa dödsattest — innan er arfsrätt kar godkännas. Att egna sin tid deråt kunde nog vara skäl för en man som hade godt om medel och just ingenting annat att göra, men dig. min käre Huntley, ville jag ingalunda råda att förslösa en dyrbar tid med att forska efter Mary Huntley. Du är älåste soner och familjens stöd. Nej, dig vill jag inte tillstyrka något dylikt. Jag ämnar det inte heller, sade Huntley och rodnade åter öfver sina vilda framtide drömmar för nägra timmar sedan. Hade jag ahat, att förhällandet redan var er så välbekant, doktor, skulle jag ej heller be svärat er med-att höra mig. Jag har skrif. vit till er unge slägting i Edinburgh; jag ämnar öfverlemna värg affärer i hans hän der och om möjligt söka rädda Norlaw åt min mor. Hvad vi skola börja med vet jag ej ännu; men Cosmo är den enda af oss som är för ung att sjelf arbeta för sin bergning. Jag skall tala med mr Cassilis och så får han göra hvad som han anser vara bäst. Mycket rätt, Huntley, mycket förstån digt handladt! sade kyrkoherden, som ännu famlade omkring i sina tankar efter sin för. lorade id. Och du tänker resa utrikes, du, hör jag? Det blir en hård pröfning för din mor, men jag tror ändå att det blir det bästa beslut som du gerna kunnat fatta. Charles Cazssilis komioer-nog; han är alltid villig att komma will prestgården. Jag skall låta Keity skrifva ett par rader till honom i dag för att bedja honom vara välkommen. Allt hvad jag för öfrigt kan verka för saken, det ver du ja att du kan räkna på? — Hvad var det? Sade du något? Nej, ingenting, svarade Huntley, utom att jag är ledsen öfver att sä länge ha uppehållit er, sir. Farväl, doktor Logan! —