Aftonbladet – 11 oktober 1873, sida 4

st ——Ö-—— VEN På SIGFRID FLODINS förlag har nyligen utkommit å 1 rdr: Fiskmåsklippan af Jules Sandeau. Vi äro öfvertygade att hvar och en, som förstår att värdera så väl poetiskt tänkta situationer som ett äkta lustigt och uppsluppet men fu Ixomliut oskyldigt skämt, skall ha sitt stora Höje af densammas läsning — — Fiskmåsklippan, är verkligen en liten förtjusande berättelse, full af de besattaste lustigheter, hvilka dock icke kunna stöta äfven den mest grannlaga finkänslighet. Rec. har hört den läsas i en familjkrets der snart sagdt alla åldrar voro-representerade och med samma lifliga intresse åhördes den af gammal och ung (Aftonbl.) Vi hafva knappt läst någonting mera älskvärdt och inse. — — Det är en rikedom, tagande än denna lilla berättel vexling och blandning af färger, som måste förvåna; den stilla fortlöpande berättelsens lugna grönska afbrytes plötshumors bjerta penseldrag och öfliven af en sällsamt naiv vervår sedan ånyo i de finäste skiftningar till teekningen derskärlek, af ett rörande och af en skön och gränslös mo förtjusande familjelif. — — Här finnes iotet sentimentalt kärlekspjoller. inga floskler och fraser, inga tröttande motabbredikningar eller i följd af någon för sjelfva arbetet främmande tendens misstecknade karakterer och situationer, hvilka ty värr höra till ordningen för dagen inom vär witterbet, och dock eller rättare just derföre företer det hela dT af det ädjaste jpnphålj och den ens DA)