Aftonbladet – 11 oktober 1873, sida 3

med vänligt, oroligt delta efide sin blick på Huntleys ansigte, jön unge mannen var icke förälskad-Jertill var han ännu, st sedan barndomer, altför förtrolig med Kettys systerliga väsende; dessutom alltför upptagen atide bekymmer, hvari han så hastigt it kastad, för att ens tänka på kärlek; men ofrivilligt åröjde han nägra ögonblick, innan han svarade och under detta lilla dröjsmöl inpräglade han i minnet heja denna hemscen — det trefliga rummet, de klara, allvarliga ögonen — med en styrka, en ömhet, som gjorde den outplänlig. Jag tänker på att resa till Australion, sade han. Man pästår att en man med arbetshåg och någon duglighet, synnerligen angående boskapsskötsel, skall kunna vinna förmögenhet derute. Det qvittar mig nästan lika, om jag är hundra eller tusen mil från hemmet, efter som jag ändå skall vara borta och jag anser att der är bästa platsen för mig. Men Australien ligger ju flere tusen mil borta, vid andra sidan at verlden, sade Ketty, och du kan inte derifrån komma hem för att träffa dina vänner ibland, gom du skulle kunna, i fall da vore närmare. Reser du ända dit, Huntley, så få vi al drig se dig mera. Jag skall fara till någon plats, hvarifrån jag kan återkomma hem, sade Huntley hastigt. . Han började leka med ett nystan. bomullsgarn, hvarmed Ketty lagade sina små syskons strumpor. Och när jag kommer åter, fortfor Huntley med en sorgsen blick öfver rummet — jag kan just undra, Ketty lilla, hvilka förändringar jag här skall finna? (Forts.)