Aftonbladet – 11 oktober 1873, sida 3

Guld! upprepade Jacob föraktligt; nej, unge herre, om detta är hvad nifikar efter, så gå vi inte åt samma håll. Har.ni nögonsin hört talas om em rik filosof? — inte har jag: det, och ändå känner jag till de flesta sådana. Gul? Prat! det är ideer och inte lumpet glitter som lockar mig. Och en stor narr har du härigenom ber visat dig varaf gade Jobn, halft bedröfvad, balft beundrande. Har du inte tjugu gånger om kunnat göra din lycka, så vida det inte varit för den välsignade flosofiens skull. Bahl sade Jaeob och spottade för att uttrycka sitt förakt, hvad har man för gagn af pengar och alla förnöjelsor som de skänka — granna rum, fina fruntimmer och all annan dylik fåfänglighet? Det är bara en sak som jag vill säga er, unge herre: ni t:r allt för kontant, emedan pi har hört så sägas i alla edra degar och emedan er far trodde så före er, men kvad mig angkr, så bryr jag mig allsintet om tomt prat och flärd. Om också hela verlden sätter sig upp emot mig, så håller jag fast vid de idcer som jag sjelf vunnit och kämpat för. Men vänta litet, unge herre! Gå icke, förrän jag hört bättre besked om plogen. Jag vill följa ert råd, Jacob, sade Hunt ley; plogen kan ået dröja med, tills vi få ge om vi behöfva honom; och hvad det angår att jag sjelf skulle gå emellan fårorna, skall jag om det gäller på, visa att jag kan köra min plog lika rätt som trots någon daglönare här omkring byn. Hurral ropade Jacob; ni är en rask, ung herre, ändå, Var lugn; vi skola skicka någon ditned och tillse hvad som kan felas plogen. Å Efter att ha mottagit denna försäkran; lempade Huntley smedjan, likväl igke förr,