Aftonbladet – 10 oktober 1873, sida 4

Uti P.A. HULDBERGS och öfriga boklådor i riket ha utkommit, häftad å 4 AZ, bunden i välskt band 4: 50; bättre band 8 rdr rmt: Jesu Kristi Guds Sons Lära och Lefverneshistoria, framstälda enligt de fyra Evangelisterna af magister M. F. Roos. Öfversättn. af I N. M—n. Andra öfversedda upplsgan. I Tidn. Wäktaren yttras om denna upplaga: Bland de snart sagdt otaliga skrifter, som tid efter annan blifvit utgifna öfver Jesu lefverne. intager den föreliggande af Roos ett utmärgt rum. likasom han ock är en af de äldre. Af de många som utkommo, särdeles i Tyskland, med anled. ning af den trosförnekande Strausz bekanta ar bete under: samma titel, har det blifvit de flestas lott att numera förgätas, oaktadt de hvarför sig vidrogo att sprida ett nytt ljus öfver det gamla ämnet. På Svenska ega vi från den tiden -Jesu (efverne af Melin, och detta arbete hörer visser igen icke till dem, som antiqueras. Ett vida ildre, benämdt Jesu Christi Historia, förefin1es af Sven Beelter, af hvilket andra upplagan atkom i Stockholm 1770; ganska förtjenstfullt och läsvärdt, äfven det, och endast dess stora 1tförlighet, en diger qvartvolum, synes förhindrat less utgifvande yttermera. Roos arbete hörer ill dem, hvilka bibehålla sig. oaktadt eller kanske rättare just derför att det icke är utstyrdt ned så mycken lärdomsapparat, som de mera kriiska äro och måste vara. Men dermed är icke sagdt, att det brister i verkelig lärdom. Tvärt. om innebär det på hvarje blad bevis om sin förattares grundliga åsigter i allt det, som kräfves vå den äkta skriftforskningens område, och är ullt af fina iakttagelser både med afseende på extens sammanhang i allmänhet och grundtexens ord särskildt. Man får här alltjemt veta något nytt, något som af föregångare icke blifrit bemärkt. Dertill kommer en stor enkelhet i pråket, som gör det läsbart, äfven för de enfalligare, en synnerlig nykterhet och kyskhet i fram. tällningssättet, som ingifver förtroende, och ett agom i tillämpning för hjertat, som ökar värlet af den så rikligt meddelade kunskapen. Förattaren synes hafva velat göra denna sin skrift iksom sina öfriga, i möjligaste måtto till det. om all skrift af Gud ingifven är nytti, till ärdom, till straff eller öfverbevisning, till bätting, till tuktan i rättfärdighet-. ed ett ord, let är ett arbete, som lika mycket tilltalar förtåndet och hjertat. Försvenskadt utgafs det örsta gången 1840, af J.N. M—n (Mortonsson), vilken öfversättare är numera afliden. Den anra upplagan är således -öfversedd af annor nan, men de ställen synas ej vara rätt många, ler en omarbetning varit af nöden, likasom der len blifvit gjord, den vill synas påkallad. Vi unna icke annat än anse det såsom en glädande företeelse, att en ny upplaga af ett så rikaltigt och efter vår mening högst förtjenstfullt rbete blifver behöflig, och anse den allmänhet, om älskar dylika skrifter af biblisk kraft och na, stanna i stor förbindelse till förlägg. ej nindre för det nitida trycket, än för det ytterst illiga pris, i jemförelse med det förra, hvartill an velat lemna boken och som bör göra pridningen desto allmännare. Och en allmän ridning aa hvad vi af välgrundade skäl önska ienne. on är af den art, att vi önska henne nträde i hvarje kristligt hus.(8223)