af alla förargelsväckande upptåg i Kirkbride, alla mödrars afsky och förskräckelse och ett får i hans högvördighet, doktor Logans hjord, som han aldrig kunde få annorlunda än svart. Jacob Black var lika stark, som han var ful och enligt den allmänna tron en lika stor spefågel som båda tillsam mans, Naturligtvis funno just derför hans grannar i byn synnerligt nöje af hans umkänge och upprepade gerna och under höga skratt bang infall, som ingalunda alltid voro sinnrika. Huntleys ärende var just till denne person, hvilken var ett slags geniisin väg, nemligen rörande konstruktion af äkerbruksredskap. Jacob hade till och med tagit pa tent en gång på en ny slags harf och var med stöd häraf hela ortens auktoritet iden vägen. Ni ämnar således behålla hemmanet, mr Huntley ? sade Jacob. En plog fordrar mera än en ny bill för att gå väl; det blir nytt för er, skall jag säga, att sjelf få gå mellan fårorna. Huntley väcktes tvert ur sina höga fantasier om Melmar, hvars herre han redän ansett sig vara. Han föll åter ned på jorden med hast, då han hörde dessa ord och lann sig stå på det hårda lergolfvet i smedjam, der gnistorna flögo blodröda öfver hans hufvad och Jacobs enda öga listigt blinkade emot honom i det flammande skenet från bärden. Huntley var icke lairden af Norlaw fir Jacob; han var blott sonen af den ruinerade Norlaw. sHvad vi först och främst behöfva, är den nya plogen, svarade Huntley något skarpt och rodnade häftigt emot sin vilja. Efter ett ögonblick, då all fattigdomens och skuldsättningens förödmjukelse uppstod för hans själ, tillade han: jag. tror det flnns en obe: tald räkning; om ni skickar upp honom i