alla lika mycket äro fästa. Vi vilja alla en stabel och kraftig regering, alltid redo att undertrycka upproret och anarkien, men höjd öfver partierna, en regering, som försäkrar arbetaren om frukten af gårdarxens mödor, och lofvar honom hans lön för morgondagen, en regering, som i vår af så många. revolutioner upprörda tid uppsöker alla våra ärofulla minnen — utan att förneka något af dem — och garanterar en framtid åt våra förhoppningar. Vi vilja hafva en regering, som fattar våra moderna samhällens rättmätiga kraf så väl som derax faror och som antager de principer, hvilka ligga till grund för dem och endast förkastar öfverdrifterna. Sådan skall — hvad än vanmäktiga faktioner försåtligt må säga — den regering blifva, som nationaluppoffrande af sociala vilkor, vid hvilka vi församlingen gifver oss. Hon skall aldrig sanktiouera någon annan, och det är i tillförsigt härtill, som vi alla aktningsfullt afvakta det beslut, som hon allena har makt att fatta. I den af general Riviere författade anklagelseskriften mot marskalk Bazaine, har äfven lemnats upplysning om de telegram, som utvexlades mellan Bazaine och Mac Mahon före Sedan, en sak, som länge varit en hemlighet, och först nu kan sägas ha blifvit någorlunda upplyst. Denna punkv har väckt störst uppseende af allt, som framko;nmit i anklagelseskriften, såsom man kan finna deraf att der blifvit särskild omnämd ett telegram. Den 20 Angusti afsände Bazaine tre telegram från Metz, det ena adresseradt till kejsaren, det andra till krigsministern och det tredje till Mac Mahon. Kejsaren lemnade han blott upplysning om sakernas faktiska ställning, om. general Marquenats död i slaget den 16 samtom de sårades antal. Till krigsministern sänoe han et liknande rapport, till hvilken var fogdt: Jag Kar mottagit Mac Mahons depesch och till svar meddelat honom, hvad jag anser ho nom böra kunna göra under loppet af några dagar. Telegrammet till Mac Mahon gaf samma faktiska upplysningar, nemligen att dem franska armen stod vid Metz och fienden ständigt fick flere förstärkningar; men derefter hette det: För att förena mig med er, skall jag troligen följa vägen längs de nordliga fästilegarna, och jag skall underrätta er om min marseh, om jag eljest kan företaga den utan att sätta armön på spel. Denna depesch, som skall utgöra ett hut vudstöd för Bazaines försvar, kom emellertid aldrig i Mae Mahons händer, och bevis har blifvit förebragt, att öfverste Stoffel undertryckte dem. De tre depescherna kommo till Thionville, och då den teisgrafiska förbindelsen var afbruten, gändes de genom säkra bud till kommendanten i Longwy, sont befordrade dem vidare. Kejsaren mottog sin depesch den 22 kl. 2,12 på e. m. och krigsministern erhöll äfven den, som var stäld till honom, Telegrammet till Mac Mahon adresserades emellertid icke direkt till honom, utan till två agenter vid säkerhetspolisen, som voro stälda till armens disposition, och de beforärade det till Stoffel nämn da dag, hvarefter de den 26 öfverlemnade bonom originalet. Stoffel har sålunda två gånger undertryckt detta telegram, som var alltför vigtigt att Mae Mahon skulle kun I nat glömma det, om han erhållit det, och lalla marskalkens stabsofficerare hafva förklarat. att de icke visste något om det. Då I Stoffel togs i förhör, sökte han först göra lundflykter; men då man gick honom hårdare lin på lifvet, förnekade han slutligen allt, dock på ett sådant sätt, att han tydligem licke hyste hopp om att blifva trodd. Fullt; ljuridiskt bevis har äfven blifvit åvär i2abragt mot honom, och krigsrätten är besittning af originaldepeschen, som afgick från Longwy. Det förklaras för omöjligt, latt Stoffel kan ha gjort sig skyldig till ett sådant betesnde, om han icke haft högre order; men från hvilken dessa order utgått, lär ännu en hemlighet, och undersökningen har derför icke kunnat helt och bållet lyftå slöjan från denna tilldragelse. Hur det än förhåller sig, heter det i anklagelseskrifvelsen, har öfverste Stoffel begått ex loerhörd handling genom att deltaga i en manöver, som gick ut på att vilseleda hans legen chef, hvilken han mer än någon annan Ivar skyldig sanning både som otricer vid generalstaben och som ledare för underrätTtelseväsendet. Den här anförda saken, Theter det vidare i anklagelseskriften, kan dock icke befria Bazaine från det ansvar, som hvilar på honom med afseende på katastrofen vid Sedan. Han har helt säkert; icke haft den ringaste del i den manöver, som höll Mac Mabon i okunnighet om deIpeschett af den 20 Augusti; men at hvad lorsak förteg han för kejsaren och krigsministern den väsertliga punkten, att det Iskulle afvaktas ytterbyare ett meddelande lom huruvida Rhenarmen savt sig i rörelse? lHvarför gaf han dem ingen underrättelse om detta vigtiga förbehåll? Var det icke Ihans pligt att säga också suveränen och ministrarne sanningen? Här har emellertid Mac Mahon trädt emellan för att betäcka IBazaine och möjligen Napoleon II, för så vidt denne skulle ha stått bakom Stoffel, hvarom för öfrigt i anklagelseskriften vil ves den förut anförda. svaga antydningene Mac Mahon har nemligen förklarat, att han, till och med om han mottagit den nämnda depeschen, troligen likaväl skulle ha fortsatt sin marsch till Meuse, med förbehåll att fatta ett definitivt beslut om hvad som l var att göra, då han kommit dit. Anklagelseskriften afhåller sig från all kritik af denna ädelmodiga förklaring, men anmärker, att den icke kan skydda Bazaine, sem genom hela sin hållning uppmanat regeringen till förtviflade steg, i det han dels lät Iden veta, att han funderade på att slå sig igenom, dels i öfverdrifna ordalag klagade: öfver brist på lifsmedel och ammunition, som om den yttersta fara varit å färde. Oafsedt detta kommer ett hnfvudansvar för Sedan att hvila på Bazaine, emedan han fått l underrättelse om att Mac Mahcns här britit upp från Chalons för att komna honom till hjelp. En stor mängd emissarier hade laf kejsarinnan och krigsministern skickats till Metz med detta budskap, och en af diem Ikom den 23 Augusti till Metz. Ötverste ILeval har förklarat, att han nämnde dag på eftermiddagen mellan kl. 2 och 3 mottog em civil kurir, hvilken lemnade honom en depesch, hoprullad som en cigarett. Han gick strax till Bazaioe med densamma och frålgade om marskalken hade något budskap att I skicka tillbaka med kuriren. Härpå svarade Bazaine nej, men tillade, att man skulle låta I mannen stanna. Leval skulle nu gå sin väg, men Bazaine sade till honom: Vänta litet, Jlåtom oss se hvad som står i denna öepesch.Han öppnade derefter depeschest Toch läste den högt. Leval, som temligen l väl kände den fiendtliga härens ställning, blef förskräckt öfver den fara, för hvilken Chålonsarmån var utsatt, i det den kunde blifva angripen i flanken af öfverlägsna stridakrafiaer och uthragt: Hr marskalk vi