Såsom genom telegrafen redan är kändt. blef Thiers nyligen inbjuden till en fest i Naney i anledning af franska områdets ut rymmande, men afböjde denna inbjudning i ett bref till mairen i nämnda stad. Detta bref har väckt stort uppseende oeh utöfvat ett stort inflytande. Det har i hög grad höjt republikanernes mod och bidragit at närma till hvarandra de olika liberala frak tionerna och förmå de ännu tveksamme att ansluta sig till motståndet mot den mo: narkiska restaurationen. En af de första verkningarna deraf har varit, att Remusat mottagit kandidaturen i departementet Haute Garonne, som han i början afböjde. Uti i fråga varande bref utvecklar Thiers först de skäl, som bestämma honom att icke mot taga den välvilliga inbjudningen att besöka staden Nancy och erinrar om det oväntadt storartade mottagande han rönti Belfort och som ådragit honom beskyllningen att vara en agitator. Han yttrar vidare: Jag kan icke åter sjelfvilligt gifva en förevändning åt smädelsen. Utan tvifvel finnas sådans smädelser, som böra behandlas med förakt Det är äfven otvifvelaktigt attiettland, som är vandt vid frihetens bruk agitation skulle vara tillåten i ett sådant ögonblick som detta, då personer finnas som, utan att till spörja Frankrike, vilja besluta om dess öde. Efter att ha erinrat om, att han blifvit be skyld för att kränka fördraget i Bordeaux derföre att han föreslagit några nödvändiga lagar, fortfar han: I närvarande stund fö ras af ett fåtal, utan mandat, utan befogenhet och utan nationalförsamlingens närvaro. underhandlingar angående Frankrikes hela framtida öde, som de vilja att vi skola sank tionera utan debatt och framiör allt utar att tillspörja landet, hvilket är den förnäm ste intresserade parten och den ende rätt mätige suveränen. Hvad man kallar agita: tion skulle under närvarande omständighe: ter vara tillåtet i Amerika och England Men vi måste afhålla oss från agitation : republikens intresse, hvilken är den ends styrelseform, som kan förena de vidt skilda politiska partierna och tala med auktoritet till demokraterne, som återställt allting Frankrike, ordnirgen så väl som armån. som befriat dess territoritim och helat alla dess sår utom dem som kriget förorsakat Vi ha att försvara icke endast republiken utan alla Frankrikes rättigheter, 1789 års grundsatser, trikoloren och icke endast denns fana allena utan sjelfva de saker hon be tecknar, och utan hvilka en motrevolutior skulle vara en den mest förhatliga och upp rörande lögn. Det är nödvändigt för oss at försvara allt detta, icke genom sådana medel som lätt skulle kunna leda oss på afvägar utan med kallblodighet och sundt förstånd Vi måste handla försigtigt just till följd a: den svåra ställning, i hvilken landet blifvit! försatt, Thiers slutar sålunda: Jag skall besöka Nancy när krisen är öfverstånden och viilugn och trygghet kunna glädja oss öfver landets befrielse. För att försvaga intrycket af detta bref och så mycket som möjligt göra de republi kanska sträfvandena misstänkta höll utri kesministern Broglie vid en bankett i Neu ville-le-Bon i anledning af öppnandet af en jernväg ett tal, som väckt mycket uppse: ende, och i hvilket han med en tvärsäker. het utan like talar om nationalförsamlingens konstituerande makt såsom en afgjord sak, en sak som icke en gång på allvar kan sät tas i fråga. Talet var hufvudsakligen af följande innehåll: Presterskapets supremati under medeltiden och under Fancien rgime, en supre mati som förklaras genom historien och ofta rättfärdigas genom sina välgerningar, försvann vid den af Försynen bestämda tiden jemte de undantagsförhållanden, hvilka framkallade den. Ingenting, absolut ingenting, som på det aflägsnaste sätt liknade den, kan uppstå i vär tid. (Högljudt bifall.) Jag säger det icke för att upplysa mina åhörare, för hvilka en dylik försäkran är öfverflödig; men jag säger det, för att de må meddela det åt befolkningen, hvars ömtålighet och oro förtalet söker vilseleda. Jag säger det för att min stämma, hvilken icke fruktar något eko, skall höras äfven af dem. Ingenting, som liknar ett lagligt prestvälde, skulle i dag kunna framträda. Det är lika löjligt att frukta dess återkomst som det skulle vara chimeriskt att hoppas det, De värdige, förträffligel prestmän, som sitta bland oss, skola icke motsäga oss, då jag påstår att de icke hafva någon annan öfverlägsenhet än den som beror på deras dygder och det sublima i en tro, som höjer deras själar öfver jordens bekymmer. Detta är alldeles tillräckligt för att de skola bibehålla öfver våra hjertan det herravälde, på hvilket de hädanefter hvarken kunna eller vilja göra anspråk i våra lagar. (Långa och enstämmiga bifallsyttringar.) Man KR således ras iatt nyss säga eder, att hvilken styrelseform än nationalförsamlingen, i kraft af den konsti tuerande makt hon af eder möttägit,.gifver Frankrike, man icke ski egära något