Då vid början af innevarande års riksdag K. M:ts proposition angående statsverkets tillstånd och behof föredriugs i Andra kammaren, uppträdde grefve Arvid Posse, som redan blifvit vald till ordförande i statsutskottet, med ett anförande i den högre finansen. Han inledde det med en erinran derom, att ifrågavarande proposition bekräf tade att statsinkomstörna lemnat ett betydligt öfverskott och att statsvörkets finansiella ställning var mera än vanligt till fredsställandev; men i afseende å det sätt hvarpå beräkningarne öfver statsverkets inkomster och utgifter blifvit uppställda i den k. propositionen, anhöll han emellertid att få göra den anmärkningen, att det syntes honom något inveckladt, Likvisst erkände han, att dervid blifvit följdt ett gammalt och alltför länge häfdvunnet formulär, hvarigenom det blef svårt att hastigt åtminstone se slutresultatet af beräkningarne, och att man derutinnan äfven lätt kunde misstaga sig, hade han senast funnit af utlärdska tid ningar, i hvilka han sett den uppgift cirkulera, att det svenska statsverket lemnade en statsbrist af omkring nio millioner rdr, ehuru förhållandet var det motsatta, och att ett icke obetydligt öfverskott förefanns. För att styrka detta påstående uppställde han en kalkyl, men hvilken emellertid ändå icke tydligt angaf buru stort öfverskottet rätteligen var. Han slutade denna del af sitt föredrag med den uttryckliga erinringen att den anmärkning, han riktat mot sättet för den ifrågavarande uppställningen icke skulle betraktas som ett klander, ty han erkände att det hade bäfden för sig, men han hade velat påpeka dess beskaffenhet i händelse för framtiden någon ändring i detta afseende kuhde ske. Om grefve Posse vid nämnde tillfälle velat gå till botten med frågan och för kammarens nyvalda ledamöter velat äskådliggöra huru den af honom, nu såsom missledande anmärkta uppställningen tillkommit, så hade han både bort och kunnat yttra sig i ungefär följande ordalag: Sedan jag nu framhöllit att uppställningen af statsverkets inkomster och utgifter är vilseledande, manar mig rättskänslan att vidgå att jag, tyvärr! såsom ordförande i statsutskottet vid 1865—66 årens riksdag medverkat till berörda oriktiga uppställning. Då gjordes i nämnda utskott för första gången den åsigt gällande, att man, för att befrämja återhållsamhet i anslagsfordringarne, borde framlägga en ställning som utvisade en imaginär statsbrist. Derjemte får jag vidgå, att fastän jag vid sex derpå följande riksdagar hedrats med förtroendet att vara ordförande i statsutskottet, har jag hvarken der eller i kammaren vidtagit någon åtgärd för att bryta detta falska system, genom hvilket den förödmjukelsen drabbat oss, att i alla Europas statistiska handböcker det svenska statsverket skyldrar såsom stående på samma fot som t. ex. Spaniens, Österrikes, Italiens och åtskilliga andra länders d. v. s. att vi skola laborera med en statsbrist, hvilken måste betäckas med lån, och jag erkänner under stor sjelfförebråelse att detta falska system, hvartill jag medverkat, etvifvelaktigt skadat Sveriges kredit i utlandet, enär man der saknat tillräcklig kännedom derom, att de lån, Sverige upptagit, endast varit afredda för jernvägsanläggningarnes fullföljande, men icke för statsbehofvens fyllande. Om grefve Posse slutligen hade erinrat kammaren derom, att frih. Gripenstedt vid 1872 års riksdag (den 14 Maj) vid föredragningen af statsutskottets då upprättade statsreglering, fullständigt ådagalade att ältfven den och på enahanda sätt som förut, var missledande — så hade hr grefven der med gjort rättvisa åt en politisk motståndare, hvilkens tankegång och argumentation han begagnade den 25 Jan, innevarande år. Den statsreglering, som af statsutskottet uppgjordes vid slutet af sistlidne år, blef formulerad på enahanda sätt Bom före 1865. Den upptager icke vidare någon statsbrist, utan slutar såsom rätt och riktigt är med ny upplåning mot obligationer för 1870 eller 1872 års jernvägslån — rdr 5,400,000 — hvarmed är antydt till hvad ändamäl upplåningen sker. Nu torde således kunna väntas, att uppgiften både i utländska tidningar och i utlandets statistiska handböcker derom, att det svenska statsverket lemnar en statsbrist af 9 å 10 mill. rdr skall upphöra. Men det kan likvisst bära så illa till att om en annan statshandling faller i utländska statistikers hand, så kunna de i sina arbeten meddela att svenska statens skulder öfverstiga dess tillgångar med mer än fem gånger den här ofvan angifna, nu änätligen afskrifna statsbristen. Det är på detta förhållande vi anse 088 böra fästa hrr stätsrevisorers uppmärksamhet, under förhoppning att de möjligen skola anmäla det för sina principaler, riksdagen, Enligt antaget formulär upprättas för bvarje år i statskontoret en vidlyftig statshandling som kallas Kapitalkonto till rikshufvudboken. Den senast från twrycket utgifna omfattar året 1871. Då man läser denna rubrik måste man antaga att i detta arbete meddelas uppgift på statens alla tillgångar och skulder så fullständigt, att man deraf på öret kan få visshet om huruvida de förstnämnde öfverstiga de senare, eller tvärtom. För hvarje år meddelas i ofvannämnde handling, naturligtvis jemte många andra ett konto för utgående balans, och uppta ger å ena sidan (i debet) dels behällningar vid räkenskapsårets slut, dels kapitalkonto för skuld, och å andra sidan (i kredit) skuller vid årets slut. Det belopp sam upptages ander rubriken Kapitalkonto för skuld angifver statens skuld öfver dess tillgångar, Denna skuld (öfver tillgångarne) utgjord:z Vid 1863 Sr slut...... Rdr 77,644,76. 1864 antenn 6.356, 108, 00. 1865 10,789.394,83. 1866 22.798,627, vr on 1869 du De 22.592. 8132. F pov vr