STOCKHOLM den 10 Okt. Statistiska centralbyråno rikssammandra; af konungens befallningshafvandes embets berättelser för femäret 1866—1870 har ny ligen utkommit af trycket. Hvem som vil lära känna Sveriges land och folk har detta verk en ovärderlig handledning at tillgå. I det följande meddela vi ett urva af de rikhaltiga upplysningar, som här finnas åskådligt och redigt sammanförda oc ordnade: ehuru ofullständigt, kan det åtmin stone någorlunda antyda hvad man här ha! att söka. Det är bekant, att för första gången un der detta århundrade efter 1806—1810 der sorgliga öfverraskningen af en folkmängds minskning inträffade under loppet af det sis förflatna femåret, nemligen är 1868, hvilker ock fortfor och ytterligare steg 1869, men år 1870 efterträddes af folkökning. Hels folkmängdstillväxten under femåret uppgå också blott till 54,384 personer, d. v.s8. 1,32 procent, hvilket är det mest ogynsamma för hållande, som under de sista 60 åren in träffat: ingen föregående femårsperiod se dan 1810 utvisar ringare folkökning än 3,5 procent, flere öfverstiga 6 procent. Härvid torde man i allmänhet vara färdig att blott peka på den starka utvandringen såsom för klaringsgrund, men det visar sig, att den icke på långt när förslår. Om under 1866 —1870 alls ingen utvandring hade egt rum. utan hela det uppgifna antalet utvandrare. eller 102 631 personer, i stället såsom qvar varande bidragit att öka folkmängdstillväx ten, så skulle denna likväl ej ha fullt upp Tgått till det belopp, hvartill den steg 1851 —1855, då rikets hela folkmängd var mer än en half million lägre. Och jemför man folk: mängdstillväxten 1866—1870 med de två näst föregående femäårens, så finner man, at: den för 1866—1870 utan afdrag af utvan drarne skulle understiga verkliga tillväxten (det är med sådant afdrag) för 1856—186C med 61,702 och för 1861—1865 med 97,396 personer! Följaktligen är det tydligt, att utvandringen endast är ett bland de flere skälen till det ogynsamma förhällande, det ogynsammaste efter 1810, som utmärker si sta femåret. Jemförelsen med de två föregiende fem åren ådagalägger visserlfgen, att den absoluta dödligheten varit högre under 1866— 1870 än under 1856—1865, men den relativa dödligheten, 205 dödsfall på 10,000 invånare, visar ett bland de fördelaktigare resultaten under hela sextioårs-perioden, hvadan man ingalunda har att söka den så ytterst ringa folkmängdstillväxtens förklariag i någon betydligt stegrad dödlighet. Deremot äro de omständigheterna afgörande, att antalet lefvande födda barn varit relativt lägre än någonsin förut: 295,3 på 10.000 invånare — medan det förut icke varit lägre än 306, flere gånger öfverstigit 330, under ett femär till och med närmat sig 360, allt på 10,000 inbyggare — samt att äktenskapens antal sjunkit ända till 59,9 på 10.000 invånare, då under föregående femårsperioder allra lägsta antalet varit 68. Men detta är nu en förklaring, som sjelt vill förklaras: man går ovilkorligen vidare till frågan om orsaken till detta sjunkande, och härvid erbjuder sig genast den iaktta gelsen, att man från samtida tillfälliga inflytelser måste vända blicken tillbaka till en förfluten tids förhållanden, för att der söka den på ett långt tidsafstånd fortverkande anledningen till en sädan kastning i befolkningsförhållandena, som den sista tiden företer. Ty det är gifvet, att hvarken lefj nadskostnader eller det allmänna sedlighetstillståndet inom den korta tidrymden af några få år så förändras, att derigenom förklaring vore gifven till de låga siffrorna för ingångna äktenskap och lefvande födda barn, Har man följt vår befolkningsstatistik i dess nyaste skede, så vet man ock att forskningen på detta område länge sedan både förutsett och förutsagt, att ett afbrott iden stafka befolkningstillväxt, som utmärkte tiden 1840—1860, vore att motse från 1861 till 1875, och plwisat förklaringsgrunden, som är att söka i den låga nativiteten under åren 1826—1840. De,som då föddes och vid 1870 ärs slut qvarlefde, utgjorde i detta års folkmängd åldersklasserna 31—45 år hvilka säledes, såsom rättande sig efter nämnda nativitet, varit låga. Men inom dessa åldersklasser faller vida öfver en tredjedel af männens äktenskap. Dermed är hufvudorsaken till det 1866—1870 så starkt nedsatta antalet af äktenskap angifven, och häraf följer det låga antalet födda barn aundersainma period; ; —. . Tager man ännu ett steg.i dennå beträk: telse ck spörjer efter orsaken. till-nativitetens sjunkande under tiden 1826—1840;