Aftonbladet – 9 oktober 1873, sida 3

NN —————— Hvarken Huntley eller jag frukta för något sådant, sade Patrick; derför skola vi nog veta att akta oss. Gå tilldina sysslor, du Marget och bekymra dig inte om sådant. Blif inte ledsen, Marget, inföll Huntley som var mera foglig emot husets gamla trotjenarinna; hys inga bekymmer öfver 088; och dessutom: kommer hon aldrig tillrätta, så är Melmar ju mitt. Ack, tyst, tyst, kära, unge herre! Hon kommer nog åter och ett halft dussin barn har hon då med sig, innan ni stigit öfver tröskeln vid Melmar som dess herrel utbrast Marget lifligt. Hur skulle jag kunna annat, än hysa bekymmer för er — ni som är bara unga gossen och inte känner verlden och desg vägar? Hör ni på mig, i stället! Gå och kasta bort de bästa kren af er tlif, om ni så gitter, med att söka henne, eller förvissa er om att hon är död. Får ni reda på henne, så blir det ju inte ett grand bättre för er, än hvad det nu är; finner ni henne inte, så täres ni hvar stund och timme af begär efter rikedomar som ni inte kan få i edra händer; — ja, får ni ändtligen visshet om hennes död, så har ni Melmar qvar att strida emot; och han, som sedan gammalt är en lagkarl och kunnig i alla deras knep och funder, lita på, ni, att ban kan stiga fram och påstå testamentet: vara falskt: ja, Gud förlåte henom, kan han inte säga att Norlaw narrade den gamle nannen att göra hvad orätt var! Blott olycka har det testamentet med sig, men alls intet godt. Herr Huntley, ni, som är er fars äldste son, ni är pligtig afbedja hvad han torde felat emot den som ban med ed och löfte svurit att älska och ära — bes svära icke mera nådig frun med påminnelser om Mary at Melmar, (Farta )