Aftonbladet – 9 oktober 1873, sida 3

Har min mor talat med dig, Marget? frågade Huntley öfverraskad. Hon! — nej, litet känner den henne som kan tro sådant. Men Cosmo kom och bad mig berätta hela historien — den gossen kan då vilja gifva sitt ena öga för att få höra en historia förtäljas — och nog vet jag hur det var. Hvarför kunde ni inte fråga mig? Huntley och jag hade väl annat att tänka på, än att höra berättas en historia, sade Patrick och tillslöt klaffen med en viss be stämdhet. Nej, hör honom! hör bara hur stormodig herr Patrick :blifvit!s sade Marget; men i alla fall känner jag fullväl till hela händelsen, Öch jag har mig äfven bekant att papperet der, i Huntleys händer är testamentet; och det vet jag äfvenledes att hellre hade jag velat se huset brinna ned öfver oss, än se det papperet i min unga herreg händer, i Hvarför? frågade Huntley litet otålig. Det var den unge mannen icke möjligt att utan sinnesrörelse läsa det testamente som, i fall den rätta arftagerskan ej infann sig, insatte hans far och sedermera honom sjelf som egare till godset Melmar. Lik de flesta unga män var han ärelysten; han kunde icke tänka på de rikedomar som han nästan blott behöfde räcka ut handen efter för att ernå, utan att hjertat slog med ökad styrka. Derför, svarade Marget högtidligt, att det inte gjorde er far annat än skada och inte heller kan göra er annat än förfång. Ni är ung och stark, och utrustad af för synen, för att göra lycka i verlden; men så mycket säger jag er, Huntley Livingstone, att börjar ni, liksom er far, söka denna qvinna öfver hela verlden, så är ni en ruinerad man. jen j