Aftonbladet – 9 oktober 1873, sida 2

MUSIK. Tisdagens konsert å Stora teatern var egnad att utgöra en mönsterbild för verkligt goda musiktillställningar, likasom, em tröst för det stora flertalet sådana a mindre utmärkt halt. En högtid var att återvälkomna och igenkänna fru Wilhelmina Normans glänsande konstnär sighet, hvars egendomliga charme helt visst gör -densamma till något inom 2 tistverlden allenastående, en sann tillfre qsgtällelse var äfven att finna dessa känslr,g dejade och tolkade af den hänförda åhörsrekretsen och slutligen gaf konsertens utsgt gedigna och värdefulla program de, hela en prägel af nobless, hvilken, äfver då det gäller ur teknisk synpunkt follänjade musikprestationer, mången gäng Plögar lysa genomi sin frånvaro. Helsade med blomsterregn och bifallsSto;mar, gåfvo fru Norman och fru Arlberg den hittills här ej offexatligen utförda D-mollkonserten af Sebastisxa Bach, en storartadt klassisk konstskapels.e, hvars largo särskilt är ett underverk fö: sin tid och af sin mästare. OemotståndlV.gt trängde den herrliga melodien till hvarje; hjerta och förblifver säkerligen en oförgäraglig musikalisk rikedom i mångens erinring. Äfven i den följande, pianoackompanjers de sonaten af H:endel herrskar det klassisk a gudalugn, som försvunnit med tonkonstens gyllne ålder, stämningen är här blott miridre allvarlig och högtidlig, mera ljust och glädtigt njutningsrik. Att denna komposition af hr och fru Norman utfördes lika mjukt och behagligt som kraftfullt och stilrent, behöfver ej sägas. Ett melodiskönt adagio af Spohr, hvilket, om vi ej missminna oss, förr blifvit gifvet här så bröderna Ho;mes, blef ytterligare en trinmf för fru Nor mans och fru Arlbergs ypperliga samspel, ch slutligen uppträdde konsertgifvarinnr sm med det Adagio och Rondo ef Vieuxter aps, i hvars tolkning hvarje musikaliskt riktad medlem af vårt samhälle haft mångs, tillfällen att erkänna och beundra bennr;g oöfverträfflighet. Fru Norman och henries biträden hyllades under konsertens gång med hvarje tecken till den lifligaste bhänförelse.. I konsertens sångafdelning utmärkte sig hr Arlbers; genom sitt, nu som alltid, fullindade föredrag af Agamemnons aria ur Glucks Iphigenia, likasom fru Stenham! mar genom talangfullt återgifvande af en pompös och färgrik aria ur Berwalds Estrella di Soria. Fröken Olena Falkmans uppträdande utgjorde en intressant nyhet. Den storartade Heendelarian tolkade hon med icke hlott utsökt skön och väl behandlad