4 andra unga flickor få. Här skall jag lefva instängd och olycklig hela mitt lif, som i ett eländigt fängelse. Inte i stånd till att fara! — du skall nog bli ledsen, mamma, då ingen stackars Patricia längre finns som kan uppoffras! Min söta Patricia, nu tycker jag allt att du är litet oförståndig, ändå, sade mrs Huntley; har jag inte varit borta, bara för din skull, tre gånger i denna månad — en ganska stor ansträngning för en person med min svaga helsa. Doktor Tait anser det dessutom ej vara nyttigt för dig, att vara uppe långt in på nätterna. Är det någon ledsamhet angående din pappa, som du säger, så tror jag verkligen inte att mina nerver skola uthärda detta. . Hvad är det? sade moster Sally. Ni veta, lika bra som jag sjelf, att jag inte hör ett ord af hvad ni säga. Johanna, min lilla flicka. kom hit, du; hvad är det på färde? Hvad har händt? Se, der står ju Patricia och gräter; hvad är det? Joanna var icke sen att rusa: fram och skrika sin berättelse i den gamla mosterns öra; den blef emottagen med stor nyfikenhet och intresse., Moster Sally lyfte med fasa sina ögon och händer, runkade på hufvadet och gjorde alla de telegräfiska tecken som äro vanliga hos personer, skilda från att meddela sig med sina medmenniskor, Mrs Huntley vaknade till och med ur sin apathi. Forta)