emot hvad som kunde vara icke så litet re kommenderande för en sådan ung dam son Patricia, ett outtömligt förråd af spetsar musslin, band, gamla drägter, roliga att 8e för sin föråldrade person, samt hela stycker dyrbara sidentyger; — detta vidmakthöll fö) henne eött visst aktningsfullt anseende inon familjen vid Melmar. Vintern ut satt hor i ett hörn vid eldstaden, sommaren ut vic det ena fönstret och stickade ett oräknelig antal strumpor och barnvantar med hål föl tummen och en liten påse för de öfriga fyrs fingerna, hvari de.stackars smås händer pläg: sättas i fängsligt förvar; det var från et sådant arbete som moster Sally såg upp, då Joannas anklagelse oredigt trängde till hen nes öron. Hvad är det? upprepade hon. Att det hade talats om en skuld och en begrafning. det hade hon funnit, men intetdera af dessa båda ämnen kunde gerna intressera Joanna. Något särdeles anmärkningsvärdt mäste så ledes händt och den gamla damen delade an dra, sina gamla landsmaninnors smak: Sqval ler var hennes förnöjelse. Ack mamma, det är något så högst led samt! såd. Patricia, men så sakta att hen nes yttrande omöjligt kunde hinna moster Sallys öron. Pappa har gjort något ond åt mr Liviogstone af Norlaw; han har blif vit död och en oförrätt som förefaller grym har blifvit honom tilifogad. Jag kan verk: ligen inte säga hvad det är — Joanna har reda daerpå — men tänk huru mennisko1 skola se på oss: i morgon afton! Kanske skall jag ändå inte vara istånd till att fara, min vän, svarade mrs Hunt ley med en suck. Inte fara! Efter att så länge ha lofvat mig det: Ack,mamma, det är riktigt grymt! utbrast Patricia; mer ingen bryr sig om mig; aldrig får jag hvad