geht tåla den år från år ökade afverkning, sot senare tiden egt rum. Lika uppenbart är ock Jatt der misskushållning, för hvilken skogarn varit utsatta, måste, om den får fortgå. för eller senare medföra allmän skogsbtist. De be kymmer för framtiden, detta tillstånd är egnad att ingifva, !mana till de kraftigaste ansträngnin gär att, medan tid ännu är. söka förebygga de: hotånde farsti. För en hvar, som vill tagai all varligt betraktande den Betydelse skogarne ega framställa sig sjelfmant de vådör,det få8ande slö seriet med skogstillgången kan medföra, iC allenast för sjelfva den landsända, hvarom egent ligen nu endast är fråga, utan för hela fädernes landet, hvaraf Norfländ utgör en så betydlig de och, med afseende å de resitsef det onekligei inom sig eger att, der dessa varda rätt vårdad och tillgodagjorda, befordra och höja national rikedomen. bildar en så vigtig beståndsdel. Ingen öfvefdrift, met sfter komitens åsigt et lika sannt som nedslående uttrick af den verk liga ställningen i Norrland, sådan den tet sig för en hvar, som oförvillad af enskilda intresser vill se längre än till den skenbara eller i all händelsör fyktiga fördel, en öfverdrifven afverk ning kan medföra, syies ligga I det enskildt och offentligt ofta upprepade påståendet, ätt skogs förödelsen, om den lemnas ohejdad, skall för eller senare förvandla Norrland till föga anna än en follkomlig ödemark, i all framtid omöjlig för all källär:.: Hå I dessa komitens yttranden får jag, kvad mig nådigst anförtrodda Vesterbottens län angår, til alla delar i underd. instämma. Om nu en öfverdrifven afverkning af skog, som är mögen eller? åtminstone närmar sig mognad redan är i flere afseenden skadlig och förderflig så måste den unga och omogna skogens nedhugg joe i ännu högre grad vara olycksbringande ygEs äl bmögen skog hir väl under många ål bedrifvits i norrå delen ä! länet och hufvudsak: ligen i Skellefteå socken; wmen spåfftillrerknin. gen har under de tvenne sista åren äfven sträckt sig till tvenne andra socknar och i Skellefteå tilltagit i ep oerhörd grad, rönötogdön Ppprtman inberättar. att skatte hemmanens inom Skelleftöå Bo5xen växande skog under förflutna vinter undergått en föllständig sköfling genom tillverkning af minst 6-å 700.000 sparrar ända ned till 4 tums tjocklek på 16 fots längd, så att efter några års ytterligare dylik afterkninig bafolkgingens förnämsta hjelpmedel under hårda år, sköget, i5ke mera torde finnas till; att på senare tider inrättats. der Yettentillgång dertill funnits, mindre sågverk vid nästan hvarje större by; att, så länge hemmansegaren eller den egentliga allmogen sjelf ombesörjde skugsöiverkningen, den samma ej kunde ske iså stör skala ab Hå seinsts året, då skogsskiften och hela hemman försåltå till ttätarthandlande. hvaraf dessa hemmans och skogsskitlens totäla förödelse vore att med säkerhet befara, helst oil, såsom på flere ställen under sist nämnda vinter egt ram, 2å 200 man sysselsättas med nedfällning ar ett eäda hemmets skog. samtatt, s1 vidt till hans kännedom koriiit. i 28 saopilda byar inom Skellefteå socken flere eller fäftö önskild hemmansegare från sina hemman sålt skogsski ten för en sammanräknad summa af omkring 150.909 rår, oberäknadt de hemman, hvarifrån skogskiften på 3 till nch med 50 års afverkningsrätt föryttrats. : Likaledes har anmälan ingått från vedetbö: rande kronolänsman i Degerfyrs socken, att afverkningsrätten till 9 uppgifna hemmansskogar åa blifvit på 50 års tid försåld för 102.500 rdr till hågfä 1 Eööktien kringresande personer från Jemtlands län. int En revierförvaltare i Skellefteå revier haf jet: väl meddelat, att han under sina tjensteresor iakttagit, att afverkningen af så väl mindre timmäef söm 1 syhknerhet sparrar af ända ned till 3 å 4 engelska tuin i fyrkaht — antagligen af fruktan för, att utförselseller afverköitigstförbyd för mindre virkessorter kunde komma att utfärdas — bar under sista vintern och våren till den grad bedrifvits å de enskilda skogarne, särdeles sådana, der fjnsk-änkt afverkningsrätt under kortare tid blilvit till sågfetksögare eller virkesuppköpare upplåten. att dessa skogar öötdvikligen inom kort tid blifva utödda, derest ej hinder för sådan afverkning på grund af nu gällande lag kunde läggas. Bedat Ysderbörande kronobetjente anmält. att å 10 särskilda hemiiati 1 Skellefteå och 2 i Löfångers socken med skogen så nissköshållats genom afverkning af omogen skog till sparråf, dft fara kunde uppstå för hemmanens bestånd. har. efter på stället af skogstjensteman verkställd undersökning, E, K. M:ts befallningshafvande i 5 al dessa Hål, der fortsatt skogsafverkning ansetts mbdföra fara för Hemimanens bestånd och förmåga att skatten ttgörä, änhsött sig. på grund af kongl. förordningen den 1 Ångisti 1805 angående skogarne i riket, böra förordna om åtal för missbruk af hemmanens skog och förbjuda innehafyarne af hemmanen eller af afverkningsrätten dera, vid vite af 500 rdr. att tills vidare afverka vägande slök för aln I tvenne at dessa mål har någon åtgärd ej kuknat för närvarande vidtagas; och öfriga 5 mål äro beroende på skogens undersökning af skogstjensteman. Desså sköggförsäljningar, redan högligen skadliga för gamla skåttebemmån. äro ödeläggande för i skatt icke ingångna npyhethihar. som. till skatte lösta eller omförda, sedan odlingsskfldigbeten blifvit fullgjord. föga underhållas och knappt käntia föda en häst och två kor samt hafva öppön för ett Pai tunnors utsäde. Det kan väl ej bestridas, att i följd af den högt Hppkrjen skögsafterkningen högst betydliga arbetstörtjönster gök permingbelopp komma länet till godo; men lika oböstridligt är, att den egentliga ehållningen eller vinsten stäthat på några få verksegares eller affärsmäns händer, ät hvilka en del ej äro boende i länet. ej ens i riket; att de förafverkning och försäljning af skog inflytande medel i de flesta fall ej medföra egentligt gagn för allnp en, utan nästan omärkligt försvinna: at sedlighet. välstånd, redbarhet och nykterhet äro dygder. som mera sällan träffas å de orter, der befolkningen uteslutande ellet hufvudsakligen egnar sig åt skogsafverkni-g. men deremot är allmänt rådande å andra trakter af länet, der jordbruk oeh boskapsskötsel företrädesvis bedrifras. samt att dessa modernäringar likväl i hög grad tryckas af den uppdrifna skogsafverkningen. som skapar ett stort antal lösa ersoner, lvilkas arbetskrafter dragas från jordrukeöt, enär det satma ej på långt när kan bära samma höga dagspenning eller aflöning till arbetaren som trävarurörelsen. Då erfarenheten under en lång följd af år visat, att på dfvertygelsens väg ingenting vinnes hos den gr befolkningen för åstadkommande af en förnuftig eller förbättrad skogshushållning, särdeles som de sista årens ovanligt höga virkespris och den förökade mängden af spekul:nter på trävaror, med deras lockande anbud och fagra löften, mer än någonsin förblindat allmogens ögon för vådan af skogens utödande och för den oberäkneliga fördelen af den sammas besparande och rationella afverkning; så vågar jag, instämmande i hvad uti senast afgifven und. berättelse för länet åren 1866—1870, E, K. M:ts dåvarande befallningshafvande yttrat, i mA uvttala min faata. af alla föratåndigmga nh