yo fvadah? Hvad vall detta betyda? sadt sn gore sr JOANNA NV Äter ett anfall a TP sjuka? Tre gådger på en förmiddag set är vär häftigt — jag får till slut 10 att klaga för moster Sally. Åck, kära pappa, ropade Joanna otå ligt, det är icke alls något gyckel nu — hvem tror du skulle vilja bära dig till Dry burgh, om någon lät hindra din begrofning Ingen menniska! Du skille få ligga här : din kista obegrafvör och jag skulle icke alls vara ledsen! Du skulle ej förtjena någo bättre — fy! jag riktigt blygs öfver dig! Huru? i min kista? Detta är att se lång in i framtiden, sade Melmar; lugna dig Joanna och låt oss höra hvad allt detta pra om Dryburgh och en begrafning skall be tyda — hvem har varit här ?Sioclair har varit här, återtog Joanna lika ifrig, han hav hört hela berättelsen i Kirkbride — hvart enåa ord — och han sä ger att efter hvad du har gjort vid Nor law, så är det rödligast att du icke bli sedd i Kirkbride, Ja, vet pappa att jag tycker det är bre obehagligt, yttrade Patricia. Du ger folk anledning att prata och så kastar man ua derliga blickar på oss. Mamma vet att mar gör det och jag har lust till att gråta di jag tänker på att vi skulle vara borta i mor gon på en så rolig bjudning. Men nu ve hvar menniska hvad som händt och inger skulle ens vilja tilltala oss — det är br: obeskediigt af. dig, pappa. Hvad är det, min söta flicka? frågadi mrs Huntley som satt tillbakalutad i sil länstol, Hvad är det? Hvad är det? ropade mo ster Sally och vred sig om, i sin stol. Uppmärksamheten blef så allmänt väckt att Melmare, som såg molnen skocka sig ö!