Aftonbladet – 7 oktober 1873, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. En .duell som ej blef af. Från Parisskrifves till Göteborgs-Posten: Jag vet icke om de svenska tidningarna kommit att observera en historia, som nyligen till någon del sysselsatt Pariserbladen, men ändå mycket mera, här varit föremål för enskilda samtal och i synnerhet inom de militära kretsarne på det djupaste upprört den ömtåliga franska hederskänslan: Historien är i och för sig rolig nog, såsom ett bevis på hvad en oskyldig anka kan göra för väsen af sig, och den har på sätt och viss sitt särskilda intresse för oss svenskar, emedan, efter allt hvad man kan se, det är en svensk som har äran af att först ha satt den i flygt. Sr Man fick nemligen häromdagen läsa i tidningen Evtnement en med stora stilar tryckt sensationsnyhet, en:korrespondent berättade från Belgien. Nuruledes två preussiska officerare inkommit på ett caf i Liege; hurnledes när de tyckte sig icke blifva nog fort serverade den ene af dem ropat: finnes detsdå här inga franska officerare att servera oss!hvilken froltmpning mot den franska armån blifvit upptagen tre belgiska officerare som befunno sig sittande vid bordet bredvid; huruledes kort blifvit vexlade sedan de tre belgierna dragit lott om hvilken af dem som skulle duellera; huruledes den eneaf preussarne skamligt undandragit sig hedersaffären, men den andra, hvars namn korrespondenten af grannlagenhetsskäl 10) ej ville nämna vid duellen blifvit ihjälskuten af sin belgiske motståndare, en kapten OSullivan. ler Det var naturligt att denna historia, som berättades med en sådan lyx af detaljer att den, ehuru den stod att läsa i ett föga pålitligt nyhetsblad, svårligen kunde anses vara helt och hållet komponerad. skulle väcka stor uppstån delse; de andra tidningarna upptog den med eller utan förbehåll. och i synnerhet på de begge förnämsta samlingsplatserna för de parisiska garnisonsoffcerarne, caf6 du Helder och caf6 dOrsay, rörde sig samtalen icke om någonting annat. Adresser i den franska armåns namn uppsattes till den tappre kap. OSullivan, och när Evenement dagen derpå. jemte en hop nya detaljer meddelade att denne för duellen blifvit ådömd två månaders fängelse. framlades en lista för anteckning till ensplendid hedersgåfva åt honom. Utan afvaktan derpå skyndade många att tillsända honom souvenirer af större eller mindre värde, och han öfverhopades med tacksamhetsskrifvelser. Under tiden hunno underrättelser komma, som satte hela händelsens sanningsenlighet i tvifvel, men Evånement, som naturligtvis inte ville ge med sig, visste att beritta att belgiske krigsministern förbjudit saken att omtalas, och till yttermera visso samt för att dymedelst slå de belackare riktigt omkull, infördes ett intyg, undertecknadt: Gust, de Ron — Fahlströms, som i mycket kategoriska ordalag uttalade en stor förvåning öfver att det fanns tidningar, som kunde sätta sanningen af den i fråga varande berättelsen i fråga, när insändaren sjelf. hade sett kort vexlas mellan tre belgiska och två preussiska offioerare och af mycket trovärdiga personer hört att en duell egt rum. — Allt detta visar blott att betydelsen af visitkortens utvexling blifvit missförstådd, såsom också nu är till fullo upplyst. och den som. mest beklagar hela saken är visst kapten OSallivan, som får mottaga så mycket komplimenter och presenter för en bedrift, som han blott Kon; önska sig ha utfört. — Den fattige påfvens toilett. Från Rom skrifver en korrespondent till Neue Freie Presse: Alla menniskor tala nu om Victor Emanuel och derför är det icke mer än billigt att vi å vår sida tänka litet på den -stackars fången i Vatikanen, Låtom oss i dag kasta en flyktig blick