Aftonbladet – 6 oktober 1873, sida 3

Jag tänker hvarken på mamma eller på lig, jag tänker bara på gossarne Livingstone och jag går bestämdt på eviga minuten och frågar pappa rent ut härom. Med dessa ord skyndade hon med stormande häftighet uppför gångstigen, långsammare efterföljd af Patricia. De båda systrarnas väg förde dem genom en af de vackraste nejder, genom hvilka Tyne flyter, Mossor, vilda blommor och de skönaste slag af ormbunkar, af hvilka Skottland eger så många arter, tittade fram mellan buskarna; sfver deras hufvuden och åt alla sidor, ja, halfvägs öfver strömmen sträckte sig de ummiga grenarna af många olika träd ojörk, bok och sälj, den ljusstammiga asken ned sina gröna kvippen af frögkidor och linlen med sina fina blad och välluktande blomnor. Man hade nästan kunnat räkna hvar ärskild solstråle som med lågande kraft ;rängde sig in mellan buskar och träd; soljuset glimmade i Joannas röda lockar, melan hon rusade fram i ohejdad ifver för att snart hinna hem, det lyste på systerns elesanta gestalt, under det hon behagligt långsammare skred framåt samma väg som Jounna hade tagit, Vi anse oss likväl förundna erkänna att ingendera af de unga lamerna hade tid att egna en enda tanke it denna för dem välbekanta vackra natur, nedan de begåfvo sig tillbaka till hemmet, Patricia med ett tillbörligt iakttagande af tt värdigt och passande sätt, åtminstone å mycket hennes nerver och svaga helsa illät — Joanna utan det ringaste undseinde hvarken för det värdiga eller det pasande och båda i denna stund upptagna af ankar på samma sak. Bonisgshuset vid Melmar var beläget på mn plan, vida lägre än den ofvannämnda, rädbevuxna höjden. Om man, tvertemot