Aftonbladet – 6 oktober 1873, sida 3

ningen, emedan han var skyldig honom pengar; men kans tre söner stego upp midt i natten, togo kistan på sina axlar och bloss i händer och buro honom till Dryburgh, der familjgrafven är. Sinclair säger att det är sanning hvart eviga ord och jag vet ej rätt om ej Huntley simmade öfver floden för att få färjbäten öfver till andra stranden. Ach, Patricia, jag tycker att jag både skulle vilja gråta och ropa hurra! hurra! om jag fick se dem; och hvad pappa angår så vore han värd att — ja, jag vet knappast hvad han inte vore värd!s Jag skulle önska att du begagnade ett mera bildadt språk, kära Joanna, sade systern utan att fästa något afseende vid Joannas, om föga barnslig vördnad vitnande yttrande; hvart eviga ord! — här om sistens! — har man väl någonsin hört annat än sämre folk begagna dylika uttryck? Hvar för kan du inte ha ett sådant sätt som anstår en ung flicka af famiilj och anseende?Jag är just som det faller mig in; jag förstår mig inte på konster och krumbugter, men det var ej om mig jag ville tala nu; det var om pappa. Jag visste väl att han är ondsint och hårdhjertad, men att han är så elak, det kunde jag aldrig tro och det är min föresats att nu på minuten gå och fråga honom hur den här saken hänger ihop. Jag förmodar att pappa förstår det bättre än vi, sade Patricia med en lätt suck, ;mon visst önskar jag att han inte skulle begå handlingar, som föranleda annat folks anmärkningar. Det är verkligen bra ledsamt! Jag är säker på att, såvida den här hänlelsen är sann, skall snart hvarenda menniska veta den. Om det endast rörde honom sjelf, så skulle det göra mindre, och in, Joanna, är aldrig borta — men tänk så obehagligt det är för mammä och mig