Aftonbladet – 4 oktober 1873, sida 3

LAIRDEN ar NORLAW ). F Mrs Oliphant. Och då, upprepade fru Martha, — var väl han den man som hade kunnat taga en annans arfgods, då blott ett år var förgånget. Hon sade detta med märkbart bemödande och tvång, sådant en energisk och kraftfull natur pålägger sig sjelf, då den fattat ett envist beslut att icke klandra en svagare naturs handlingssätt. Han sade att hon nog skulle komma tillbaka en dag, såsom äfven troligt var, men att hän icke ville tillskansa sig hennes arf och egendom, öfvertygad som ham var, att hon lefde, För hennes skull blef testamentet lagfaret, men han ville ej taga godset i besittning, eller ens framställa sin rätt dertill, emedan han sade att hon skulle komma hem; Sädan; kära söner, är den berättelse jag skulle göra för eder. Mr Huntley, en aflägsen slägting från norra delen af landet — en lagkarl — kom fram med arfsanspråk såsom närmaste anhörig. Mary af Melmar var försvunnen och Norlaw ville icke påstå sin rätt, ehuru den var alldeles klar. Han sade det skulle vara att taga hvad som hörde henne till och att om han gjorde det, skulle hon aldrig återkomma, för att återtaga godset af honom. Så gick ået till; att den främmande mannen kom i besittning af Melmar och fick hat emot Norlaw. Och från den dagen allt intill pu; så — dels för den fiendskapens skull, dels för tanken på den olyckliga qvinnan som var försvunnen och kanske ätven emedan han i sitt hjerta erkände att han 4) SoA. B. nr 218—225, 227—229.