Aftonbladet – 4 oktober 1873, sida 3

herrska dig bäst. Jag skulle svårligen kunna motstå frestelsen att slå honom till marken, Jag ämnar skrifva till den der juristen, som är slägt med kyrkoherden, och öfverlemnå saken i hans händer; detta är det bästa, som jag kan inse, är att göra. Hvad säga ni? Patrick gaf genast sitt bifall tillkänna; Cosmo svarade intet. Den unga gossen började känna sin ungdom besvärlig och ansåg, att de inte fäste någon vigt vid hans omdöme. Han gick derför sin väg och svängde sig upp i en: gammal alm i slottsruinen, en favoritplats för honom, der han dold af den friska, gröna murgrönan innanför den äjupa fönstersmygen, kunde se solen gå ned och betrakta, huru aftonens skuggor smögo sig öfver. jorden. Gildons spetsar, till höger om honom, bleknade allt mera mot den ljusa, östra horisonten och de sista, gyllene solsträlarne, för låga att nå bergsspetsarne, föllo öfver flodens yta och den friska gräsmattan framför boningshuset vid Norlaw. Nu hördes åter lif och rörelse omkring detta ensliga hem; hönsens kacklande, hundarnes skall tycktes ljuda friskare, gladare, sedan dörrar och fönster åter blifvit öppnade, och Marget gick åter med raskare steg mellan köket och mjölkkällaren. Hvem skall icke gerna söka någon personlig tillflyktsort undan sorgens. skugga så länge ungdom finns,-som gör-en dylik ljusning möjlig? Huntley hade väckts till känslan af att en sådan tillflykt för hohom fanns då Ketty Logan med innerligt deltagande tryckte hans hand; han och Patrick hade tillsammans sökt en dylik tröst i att gemensamt öfver. Jlägga om planer för framtiden. 4 (Forts.)