Aftonbladet – 4 oktober 1873, sida 3

Rättegångsoch polissaker. Tryckfrihetsåtalet mot Dagens Nyheter, väckt af förre stadsfiskalen Törner, har af T. blifvit nedlagdt på grund af att tidningen skyndat att återtaga och på ett för hr TT. tillfredsstäjlande sätt förklara tillkomsten af den notis, som föranledt åtalet. — Vexelmålet. I dag afkunnades inför öfverståthållareembetet utslag i detta af metallfabrikören W. Wiklund mot grosshandlaren J. Elliot instämde, i denna tidning flere gånger refererade. mål. Ingen af parterna fanns närvarande. Allmänna åklagaren, stadsfiskalen Cederborg, förklarade sig, till följd af de dels genom telegram från grosshandlaren W. Reiss i Göteborg, dels af fröken Salomonsson vid föregående förhör lemnade upplysningar. anse att Elliot icke på oärligt sätt åtkommit de ifrågavarande vexlarne, hvarför han mot honom ej fann skäl framställa något ansvarsyrkande. Med godkännande af åktegarens framställning förklarade öfverståthållareembetet att målet finge bero på vidare. anmälan. — Förfalskning. Inför poliskammaren var i dag förekallad en ung dalkarl. Torskar Lars Larsson, anhållen. på grund deraf att han lyckats tillnarra sig varor hos några köpmän härstädes till belopp af omkring 1200 rår. och dervid begagnat sg af att förfalska sin systers namn. Då han antastades innehade han en på fotografisk väg efterbildad 100-riksdalerssedel af Stockholms enskilda bank. Formatet å densamma var dock endast 3 tum 2, tum. Tillspord om åtkomsten af denna sedel, hvilken han sökt att vexla i enskilda banken, uppdukade han en historia om att han på begäran vexlat sig till densamma mot tio stycken riksbankens sadlar å 10 rår stycket af en för-honom okänd mansperson. För vidare ransakning uppsköts målet och Larsson förklarades skyldig att träda i häkte. 1 — Ett rån, föröfvadt under ovanliga förhällanden och vitnande om till hvilken grad af vildhet och öfvermod äfven personer med ir vis god bildning och burgen samhällsställning kunna komma under rusets inflytande, väcker för närvarande den sorgligaste uj —— i Stöde socken, skrifver Sundsvalls-Posten Ahbraham Olsson från Gröfte i nämnda socken är 23 år gammal, har för icke länge sedan af sina aktningsvärda föräldrar, tillhörande en af ortens mest ansedda bondeslägter, erhållit ett hemman och gift sig. Få unga män torde alltså hafva befunnit sig i lyckligare förhållanden. En dag i slutet af sistförflutna Augusti månad hade Olsson jemte en annan person hela dagen varit inne på ett näringsställe och derunder, enligt hvad upplyst blifvit, förtärt minst 3 stop e. k. kalabria. Stadd hemvägen. hade Olsson ett stycke bortom Källsta gästgifvaregård mött tvenne bos handlanden Björkvall här i staden anstälda handelsbiträden, hvilka buro säckar med vestgötakram och färliggjorån manskläder Olsson anhöll karlarne, frågade om de hade västar till salu, fick tag uti ett dylikt pe , som han förklarade sig vara nöjd med, och frågade efter priset. En af handelsmännen vid namn Nyström svarade, att västen kostade 5 rdr 50 öre, hvarpå Olsson bjöd 4 rår 50 öre. Då Nyström icke ville ingå harpa, åtskildes de och gingo hvar åt sitt håll. Då Nyström och hans kamrat hunnit vid pant tinga steg, kom Olsson springande efter Jem med dragen knif och fattade Nilsson i kragen under utrop: — Vill -du lemna mig västen för 4 rår 50 öre, annars har du knifven i dig? Nilsson blef då rädd och samtyckte. Men straxt derpå återtog Olsson: Gif mig västen för 2 rår, annars dö som en hund!Nilssons kamrat, som tyckte, att belägenheten började blifva allvarsam, sprang härvid sin kos, i ändamål att hemta hjelp. Abraham Olsson, härigenom vorden än öfvermodigare, yttrade nu: . Du skall lemna mig hela säcken, annars slår jag dig ibjäl.. ilsson släppte då säcken, hvilken Olsson bemäktigade sig. Den rånade tog nu till flykten och hade hunnit vid pass 60 alnar, då han mötte folk, som på hans kamrats uppmaning skyndade till hjelp. Seende sig förföljd, kastade Olsson säcken ifrån sig och började springa in åt skogen till torpet Ryssmon, der hah sågs inträda. De förföljande funno förstugan tillboromad, men bröto sig in med våld och funno Abraham Oisson, hvilken i början ej ville uppgifva sitt namn, ehuru han snart blef igenkänd och tagen i förvar. Vid inför Tuna häradsrätt hållen ransakning har Abraham Olsson, efter företedd bindande bevisning, under synbar ånger erkänt sitt brott. I mannaminne har icke så mycket folk varit samladt vid tinget som vid detta tillfälle. Såsom betecknande för det og rv det sorgliga dådet väckt inom orten förtjenar nämnas, att flere bland nämndeh motsatte sig Abraham Olssons häktandet på den grund, att han vore af en synnerligen. aktad och ansedd slägt. Något afseende kunde naturligtvis icke fästas härvid, utan ker Olsson nu i Hernösands cellfängelse sin om. EEK