Aftonbladet – 4 oktober 1873, sida 3

var helt enkelt slagen af förvåning — en känsla, den Patrick delade med honom. Den sistnämnde, alltid mest praktisk, var ockrå den som först bröt tystnaden. Af en eiler annan orsak oroar och plågar detta min mor, sade han; låt oss derföre komma öfverens om ätt inte göra benne flera frågor. Men du, Huntley, som känner till alla gamla skrubbar och gömställen här;-bör-taga-reda på testamentet och lemna det i säkra händer att förvaras. I säkra händer? — jag vill genast gå i författning om ått det blir fullföljdt. Skola vi, efter livad som nu har händt, visa undfallenhet-emot Melmar, då vi ega full makt att drifva honom från egendomen ? utbrast Huntley; nej, visst inte! Jag skall öfverlemna saken åt en lagkarl, som utan dröjsmål skall göra anspråk .på arfvet för vår räkning. sDu skall få se att de endera fordra att denna Mary framträder, eller-ockaå bevis på att non är död, innan de vilja göra något för saken, inföll Patrick tveksam; men jag säger ändå att det är synd och skam. Hon är inte död, inföll Cosmo; hyarför vår mor blef så vredgad nyss, kan jag inte veta, men jag vill uppsöka Mary af Melmar, och jag. vet att jag: skall fiona henne till slut — skulle det också dröja tjugo år! Var lugn, Cosmo, sade den äldste brodern, och se till att ingen besvärar vår mor med vidare frågor. Hon tycker inte om dem och jag: vill ej att hon skall ha något obehag. Nu villjag sägaer hvad jag ämnar göra; vi ha föga, vada vid affärer och äro af en föga tålmodig slägt. Melmar gör klokast uti att inte komma oss nära just nu, om inte möjligen. dig, Patrick, som kan be