Aftonbladet – 4 oktober 1873, sida 3

jag äfven uppfostra söner för att tjena henne? hade skjutit Cosmo ifrån sig Det var utan tvifvel ett rätt vackert uppslag till en roman tilldragelsen med denna unga flicka, som för sin kärleks skull rymde frön hemmet och sedan, den trogna, öfvergifna älskaren, som alltjemt i hemlighet bar hennes bild i sitt hjerta, som efter tio långa år steg fram för att försvara hennes rätt, outtröttligt spanade efter henne och med svartsjuk ömhet vägrade att företaga sig något som kunde skada henne, medan han, öm och trögen, v:g fövissad om hennes återkomst. Detta var, som sagdt, en vacker historia med( kärleken och ingenting annat: till sitt thema. :Men olyckligtvis bära dylika rörande berättelser, å an dra sidan sedda, ofta en ganska mörk prägel. Bilden af fru Martha, sviken i sin kärlek och sitt förtroende, hjeltemodigt bärande sorgen i bjertat och aldrig svigtande i sina pligter mot man och barn — hennes bild, sedd på andra sidan af den intagande taflan, tog allt bort ensstor del af den fägring som hvilade öfver Pattick Norlaws romantiskt trogna ungdomskärlek. Då mrs Livingstone hade gått upp i sitt rum, förblefvo: sönerna af ledsnad och förvåning en stund alldeles tysta. Cosmodrog sig undan i ett hörn och lutade hufvudet mot moderns arbetsbord, bitter för ödmjukad både för sin egen och för moderns skull öfver detta våldsamma utbrott af häftighet. Ung, oerfaren och med sinne för det romantiska, kände Cosmo likväl på samma gång en in nerlig längtan efter att fb veta mera, rö rande dessa hemlighetsfulla förhällanden och upprepade i tysthet det beslut, som han fattat. Huntley började gå at och an i rummet, lyfte upp och ställde åter ph sin plats allt i hans väg som kunde lyftas och