Aftonbladet – 4 oktober 1873, sida 3

gjort orätt uti att låta en orättmätig arftagare få godset — ja, af dessa orsaker, barna och kanske af några till, uppgick aldrig mera en dag af framgång och välstånd öfver detta hus. Då äro således vi arftagare till Melmar! sade Huntley; vi, och inte min farg fiende! Moder, hvarför ha vi aldrig förr fått veta detta ? Nej, mina barn, svarade fru Martha med en ontsäglig bitterhet i rösten, det är hon och hennes barn som äro arftagare och de skola nog, förr eller senare återfinnas och komma för att utkräfva sin rätt. Att finna dem skall bli mitt lefnadsmål! utbrast Cosmo med ungdomlig hänförelse, i det han sprang upp. Om jag ock skall vandra omkring hela jorden, så skall jag återfinna Mary af Melmar! Jag är inte så stark som Hauntley och Patrick, men dertill har jag krafter nog. Jag skall utföra hvad min far önskade; skulle hon också vara vid jordens yttersta gränser, så vill jag föra henne hem! Till ytterlig bestörtning för sönerna, grep fro Martha Cosmo. vid axeln och — vare sig med afsigt eller henne sjelf omedvetet — skakade hon den gängliga gossen dugtigt med sin kraftfulla hand. Vill du? ropade hon och rösten hade ett uttryck af smärta, som icke kunde miss förstås. Är då inte allt det förflutna nog? Skall jag börja ånyo? Skall jag också uppfostra mina söner i hennes tjenst? Gud hjelpe mig! det är mera än hvad eh qvinna som jag med tälamod kan fördrägals Förvänade, bedröfvade och bestörta öfver hennes ord och sätt, närmade sig sönerna, men hon sköt dem otåligt tillbaka och steg