örmånligt om påpasslighet och uppmärkamhet hos trafikpersonalen, att icke frukansvärda olyckshändelser redan blifvit en öljd af det till regel mpphöjda afvikander rån gällande tidtabeller. Den som i utländ ka tidningar egnat uppmärksamhet åt beättelserna om timade sammanstötningar å ernvägarne, har haft tillfälle anmärka, att le oftast äro föranledda deraf, att fördröjda ägs afgång från stationerna blifvit felakigt signalerade till stationer från hvilka nötande tåg utgått, eller att sådana signa or blifvit missförstådda. Det ligger för ippen dag, att om tågen gå på regelmäsiga, i farplanerna bestämda tider och följ;iktligen mötas på bestämda tider och betämda stationer, skola anledvivgarne till sådana misstag, som så ofta kosta menni skor lif och lemmar, väsentligen om icke velt och hållet undanrödjas. ; En besynnerlig hemlighetstullhet har hit ills hvilat öfver orsakerna till de af oss unmärkta oregelbundenheterna, hvilka in räffat under en årstid då inga naturhinder vållat dem och med en trafik, som, huru mycket den må ha på sista tiden tillvuxit, ikväl ännu är en ren obetydlighet i jomfö else med den, som man har att besörja på en mängd utländska jernvägar, der likväl den största punktlighet iakttages. En in sändare i vårt gårdagsblad sökte lyfta en fik af hemlighetsslöjan, då han antydde, att orsaken vere att söka dels deri, att snäll tågen stanna vid stationer, der sådant enligt farplanen icke bör ega rum, dels deri at trafikpersonalen, synnerligast lokomotivfö rarne, på ett orimligt och onaturligt nätt öfveransträngas. , Hurn föga jernvägsstyrelsen eller dess embetsmän egna uppmärksamhet åt vådorna af detta sistnämnda förhållande, framgål tydligt nog af den omständigheten, att ve derbörande trafikdirektör till och med an förtrodde handhafvandet af det tåg, med hvilket landets kooung skulle färdas, åt er förare, som varit 40 timmar i tjoustgöring och mot hvilken man således omöjligen kun nat rikta en förebråelse, om han somnat på sin post. DÅ detta sker på det färska trä ået, hvad skall då ske på det torra? Di man, caktadt man blifvit uppmärksamgjor på förhållandet, så behandlar ett kongl extratåg, hvad kan då vara att vänta fö! den vanliga löpande trafiken? Det vill nä stan synas som om det behöfdes någon upp rörande olyckshändelse för att väcka kong! trafikstyrelsen ut den försoffning, hvari ho försjunkit och ur den förnäma likgiltighe hvarmed hon synes anse här öfverklagad missförhållanden. Vi ha emellertid anset oss böra göra hvad på oss kunnat ankomm för att den kongl. styrelsen måtte vakn utan att väckandet skall behöfva kosta of ret af några tiotal menniskolif, och vi drist till slut äfven hemställa till hr civilmin stern, sågom trafikstyrelsens öfverordnad om ej han till äfventyrs också anser sig h någon pligt att i detta hänseende uppfyll 28 PE VR KRATERN